När något…
… man haft länge…
Går sönder.
Då gör det ont.
I hela mig gör det ont.
Och man vet inte hur mycket som är förstört.
Inte heller vet man om och hur och vad som kan lagas.
Ser på orden att man kan tro att vi ska skiljas, pappan och jag.
Så är det inte. Verkligen och absolut inte.
Vi är vi.
Det här handlar inte om oss.
Det finns annat som kan gå sönder.
Något speciellt, som man haft i många, många, jättemånga år.
När man grubblar och funderar.
Förvånas och kanske till viss del förfäras.
Rannsakar sig själv och rannsakar andra.
Men inte kan förstå.
Och allt kanske är likadant åt andra hållet.
Hur gör man ens…?
♥
Ofattbart och tomt…
Kram <3