… för själen…

Havet.

 

Det är ändå de små tingen som får en att må bra. Inifrån. De är de små tingen som gör att man känner sig rik.

 

Som kaffe och tidning i sängen en morgon som denna. Mamman och pappan med lilla H emellan sig. Hon med en kopp varm mjölk och sin iPad. Småfnissandes för att det är så mysigt.

 

Långfrukost med ännu mera kaffe, ägg och nybakta scones. Lilla H valde ett glas juice och åtta köttbullar.

Med ketchup.

 

Fotboll bland den nedklippta vassen på stranden. Solen som värmer så vi måste ta av både mössa och vantar. Och vi känner oss lyckliga för det. Lilla H fnissar igen.

 

Lilla H blir svettig av allt spelande och vill gå in en stund. Mamman kan inte förmå sig att gå in och väljer en promemad längs havet. Ensam. Inte en själ i sikte. Tyst. Så när som på ett försiktigt knakande från isen i strandkanten. Till mammans glädje har nya ostronskal spolats iland. Mamman är galen i dessa vackra ostronskal. Pappan förstår inte vad hon ska med alla skal till. Hon vill bara ha dem. 

 

Kanske är det lugnet som infinner sig just när hon plockar dem som är det bästa? Att gå där och plocka, det ena vackrare än det andra, fundera på livet som varit och livet som är. Njuta.

 

 

♥