Vi trotsar vintertrötthet…
… tunga huvuden och mörker…
Och går bananas.
Bestämde oss för att göra pepparkakshus.
Inte ett. Inte två. Men åtta pepparkakshus bestämde vi oss för.
Eller nej, vi bestämde oss inte för det. Vi mer bara gjorde det. För att det var så kul.
Det var så kul för att vi gjorde det tillsammans. Tillsammans är bra.
Att halva innehållet i burken med strössel hamnade på golvet gjorde inget.
Nej, sant. Inte ens för mig som verkligen och innerligt ogillar spill och kladd.
– Vi får dammsuga sedan…
hör jag mig själv säga. Glatt.
– Så får det bli mamma. Vi får dammsuga sedan.
Svarar den lilla glatt. Hon som just tappat burken med strössel.
Men vad gör man ens med ett lite större pepparkakshus och sju små?
Det kan man fundera en bra stund på, upptäckte vi. Länge kan man fundera på det.
Ett hamnade i Hedvigs rum, ett i storasysters rum, ett i storebrors rum och ett finns i cellofan till utflugen storebror.
Tre hus kvar.
Fram med mer cellofan och guldsnöre och sedan förvandlas lilla H till tomte och gick i spöregnet till alla grannbarnen, önskade God Jul och gav varje grannsyskonpar ett pyttepepparkakshus.
Det ligger glädje i att ge…
♥
Sann glädje…