… några som helst orättvisor i världen…

Punkt.

 

Jag önskar att det fanns fler människor som vill hjälpa.

Många är vi som vill hjälpa. Absolut.

Inte alla av dessa hjälper ändå.

 

Men vi är många som både vill hjälpa, och som hjälper.

Oavsett om det handlar om att hjälpa en tiggare eller om att stödja en organisation.

Eller flera organisationer. Vissa ligger en mer varmt om hjärtat av en eller annan anledning.

Då kan man välja att stödja den.

 

I våras åkte mitt äldsta lilla hjärta till Tanzania.

Hon skulle vara tre veckor som volontär på ett barnhem, långt uppe i bergen.

Hon hade erfarenheter och insikter med sig hem som få i hennes ålder har. Som få överhuvudtaget har.

Redan då hon kom hem sade hon att hon vill åka tillbaka. Hon var inte färdig. Hon hade fått som en andra familj.

Och alla barn som behöver henne. Hon hade åkt hem, men ville tillbaka.

 

I september åkte hon tillbaka.

Denna gången för att bo och arbeta som volontär i tre månader.

Ebba vill ogärna kalla det arbete. Hon är ju där hon vill vara och hon gör det hon vill göra.

Förutom allt praktiskt hon gör så slösar hon med sin kärlek.

Det är nog det hon gör allra mest.

Hon är sådan.

 

Barnen behöver all denna kärlek.

De behöver alla pussar och kramar de någonsin kan få.

De behöver alla leksaker och kläder och filtar Ebba och alla andra volontärer släpat med sig.

Och de behöver allt, exakt allt, som de två unga svenska fantastiska Jessica och Linnéa gör för dem.

Jessica och Linnéa startade och driver barnhemmet och skolan. Fantastiskt!

Men barnen behöver mer.

 

På barnhemmet har de det bra. Utifrån förutsättningarna.

Alla barnen blir pussade och kramade på, de är som en familj.

Alla barnen får minst tre mål mat om dagen (ofta får de fyra mål), de duschar varje dag och de som är tillräckligt stora går i skolan. Barnen, som just nu är mellan 0 -15 år,  leker och busar med ingenting – utifrån våra mått mätt.

Du kan följa dem på både instagram och Facebook för att få inblick i deras liv.

 

När någon blir sjuk finns Jessica, Linnéa och alla volontärer där. 

De åker till sjukhus, samlar ibland in mer pengar för att ta den som blivit sjuk till ett bättre sjukhus.

Nya barn börjar i skolan efter nyår. Nya barn som ska få samma möjligheter. Så klart.

 

Allt det här kostar dock så mycket pengar.

Så mycket pengar för dem, nästan inga pengar alls för oss.

Som exempel vill jag nämna att Ebba nu är skolfadder. Det innebär att de pengar Ebba bidrar med går till mat och material i skolan. Hon frågade mig om det är dumt att bli det eftersom hon nästa höst kommer att studera och sannolikt inte kommer att ha så mycket pengar. Jag sade att jag absolut tycker att hon ska bli skolfadder. För att jag vet att hon vill, för att jag vet att hon kan. 

Hon svarade:

 

 

 

 

Och precis så är det.

Det är så mycket vi konsumerar som vi kan vara utan och det helt utan uppoffring.

För utan månadsgivare och utan skolfaddrar kan de mest hängivna inte hjälpa dem som mest behöver det.

Barnen som inte längre har någon mamma eller pappa kvar. Som inte har någon som tar hand om dem.

Barnen som också behöver växa upp med kärlek, mat och utbildning.

Som har rätt till det.

 

Just nu har barnhemmet fått en yttepyttig liten flicka, Janeth, till sig.

Janeth är en vecka gammal och hennes mamma dog då hon var ett dygn.

Hon förlöstes med kejsarsnitt och dog av blodförlust.

Janeths pappa anses inte kunna ta hand om sin dotter.

Varför? För att han har en hörselnedsättning…

 

En hörselnedsättning!!!

En fruktansvärd tragik att mamman dog.

Lika fruktanskvärd tragik att pappan förlorar även sin dotter.

Och också en fruktansvärd tragik för lilla Janeth som nu varken har sin mamma eller sin pappa kvar.

Janeth bor nu växelvis hemma hos Jessica och på barnhemmet. Hon överöses med kärlek men behöver också allt annat som en liten nyfödd behöver. Modersmjölksersättning, blöjor, läkarkontroller, vaccinationer… Listan kan göras lång. Utan oss som kan hjälpa har varken Janeth eller de andra små barnen ingen chans till det liv de så väl är värda.

 

 

Så vill du, för kan vet jag att du kan, ber jag dig skänka en summa till barnhemmet CCY Tanzania.

Eller ännu hellre bli månadsgivare. Att bli månadsgivare är att hjälpa och göra det man kan, trots avstånd.