En dag…
… bättre än igår…
Och i förrgår.
I förrgår kväll hände något nytt.
En för oss helt obekant situation.
Lilla H grät sig till sömns, tätt intill, och somnade sent, sent.
Hon grät och jag lirkade. Undrade vad som var fel. Till sist kom det.
– Ja´ vill inte gå till fritids…
Hon som brukar älska att vara på fritids.
Inget har hänt. Ingen har varit dum. Sade hon.
Och vi tror henne.
Hedvig har ett bra fritids. Med bra pedagoger.
Och bra kompisar. De hittar på mycket. De ser varje barn.
Men ändå. Hon vill inte.
Morgonen därpå var okej.
Men så tog hon på sig sina sandaler. Då såg jag tårarna.
Stilla rann de längs de fräkniga små kinderna. Tyst gråt. Stilla gråt.
– Åh, lilla hjärtat… är du så ledsen…?
– Ja´ vill inte mamma… Ja´ vill bara vara hemma…
Hela vägen till fritids rann tårarna.
Tyst gråt. Stilla gråt. Gråten som får mammahjärtat att spricka mitt itu.
Hur ska vi göra? Hur kan vi lösa? Så här kan hon ju inte ha det, lilla hjärtat.
Vi tror att hon blivit stor. Att hon är på väg att ”växa ur” fritids.
Inte den stunden fritids är efter skoltid egentligen. Hedvig leker ännu väldigt mycket.
Men det här, som är nu. Innan skolan drar igång. Att vara på fritids hela långa dagen.
Hon har nog ledsnat. Våra andra barn ledsnade på fritids i nio-tioårsåldern. Hedvig fyller tolv i dagarna och jo, det är kanske så att hon hellre vill vara hemma än på fritids. Nu. Så har det inte varit tidigare.
Tanken, insikten stressar mig.
Hon kan ju inte vara ensam hemma.
Hon kan ju inte vara ensam hemma.
Mamman och pappan kan inte vara lediga varje lovdag.
Då har vi till slut ingen semester kvar. Och himmel, sommarlovet är ju tio veckor.
Andra barn har ett val. De som klarar av att vara ensamma hemma.
Hedvig har inget val. Inte än. Inte på många, många år.
På något vis är hon ju tvungen att vara på fritids.
Tvungen. Avskyr ordet.
Tvungen.
Tycker det känns lite orättvist mot lilla H.
Att arbeta deltid är en variant för de som har möjlighet.
Jag har ”bara” vikariat och söker naturligtvis en fast tjänst.
Men deltid, de tjänsterna växer inte på trä´n.
Men deltid, de tjänsterna växer inte på trä´n.
Några menar att deltid är en kvinnofälla.
Jag menar att var och en måste se till sin situation.
Vad mår just ens egen familj bäst av?
Just min familj skulle må bättre av om jag arbetade deltid. Punkt.
Naturligtvis allra mest lilla H. Men därmed också mamman och pappan.
Punkt igen.
Vi löste det. Den här veckan.
Ebba är ledig idag. Lilla H fick mer än gärna vara hemma med henne.
06:17 vaknade hon, drog på glajjorna och släntrade glatt in och kröp ner i storasysters varma säng.
Nära, nära och så innerligt nöjd och lycklig. En bra morgon för oss alla.
Imorgon är fritids stängt och jag är hemma med Hedvig.
Jag har lovat frukost i sängen. Crazy på en torsdag tycker lilla H.
På fredag har pappan tagit ledigt.
De ska göra allt och ingenting. Bara vara. Nära. Tillsammans.
Vi har löst det på kort sikt. För att hjärtat går sönder på oss alla.
Nästa vecka börjar skolan och den ser Hedvig så mycket fram emot.
Fritids ett par timmar efter skoltid tror och hoppas vi kommer att vara roligt.
Men just att inte ha något val.
Att inte klara det man så gärna vill klara.
Att vara tvungen…
♥
Det gör ont, det skapar oro…
Hej !
Vad tagen jag blir av dessa ord o tankar om o med lilla H som börjar bli stor o växer ur i i något nytt. Kan ju vara skrämmande när man inte alltid förstår vad det är men känner att något är.Det är livet.!Vi går på livet skola o vi ska lära oss . att förbereda sin flicka på många områden är stor roll för er båda. Känner du är en mkt klok mor . Hittar inte mer ord men känner en lycka o värme att få veta om denna blogg o om goa H.En gåva för er alla. o vi har o är varandras pusselbitar. en mkt kärleksfull själ.Tack! kram Åsa S
Kanske ersätta långa sommarveckor på fritids med ett läger eller två?
Ett tips kan vara att ni övar henne i att låsa upp dörren tex att ni pratar med henne på morgonen och säger att idag får du låsa dörren nä du går ut till taxin och när du kommer hem får du låsa upp dörren.
Undrar även vilken utvecklingnivå Hedvig ligger på?
Jobbar själv inom omsorgen och oj vad vi tränar och tränar på det som är svårt
Ännu svårare är det för de som kommer ifrån ett hem där det varit nej du får inte vara själv hemma,nej du får inte åka till stan själv.het enkelt i he där man utgåt från diagnos och inte person.
Sen är det ju även en aspekt i vilken form av funktionshinder man har och hur mycket man förstår och klarar.
I mitt fall hade assistenter som barn och rätt svåra diagnoser.
Som vuxen tas alla diagnoser bort och jag lever idag med diagnoser jag fått pg av fel behandling.
Men jobbar i omsorgen utan extra hjälp, bor själv och är gift och har barn.
Så ja allt beror på vad man har för svårigheter
Hej!Med Hedvig är det så att vi tränar ständigt, på allt, och har gjort sedan hon var pytteliten. Numer utan att vi tänker på det. Som jag skrev i tidigare kommentar till dig vågar jag påstå att det är Hedvig vi ser och inte diagnosen. Vi bromsar henne inte utan höjer ribban allt eftersom.
Hon både låser och låser upp dörren så fort vi går hemifrån eller kommer hem. Oftast funkar det, men kanske inte riktigt alltid.
Det är svårt att säga var hon är utvecklinsmässigt. Det beror på vad det gäller. Om man har Downs syndrom kan, som vid alla diagnoser, ha väldigt svårt för många saker, eller inte alls särskilt svårt. Just Hedvig har nog inte så svårt för sig i mångt och mycket. Hon fyller 12 år inom kort och klarar av väldigt mycket. Dusch, på- och avklädning, hon fixar enklare mat, läser, skriver, kan en hel del engelska, väldigt duktig på teknik, sorterar sin tvätt mm.
Att det på sikt kommer att fungera att komma hem själv från skolan hyser vi inga tvivel om. Men som vårt liv ser ut nu, fungerar det inte. Om hon kom hem och var själv kanske en halvtimma, då hade det gått. Dock arbetar vi båda för långt hemifrån för att kunna komma hem en halvtimme efter henne.Så just nu är detta lite problematiskt, men kommer som sagt att lösa sig på sikt.
Skulle hon inte fixa att vara själv hemma om ni har fixat med mat.
Och har ett tydligt schema?
Kanske börja öva på tex 30 min
Tyvärr kan det bli så att hon blir upprorisk och en väldigt arg tjej om hon känner att ni inte tillåter henne det som andra i hennes ålder får
Jag hade en mamma som behandlade mig utefter diagnoser och idag pratar jag knappt med henne. Eller med någon av de som inte lät mig leva mitt liv som andra barn,ungdomar.
Det vill väl inte ni ska hända?
Idag är mina diagnoser visserligen borttagna.och jag lever med min man ocj ett bra jobb.
Aj, aj, ont i mammahjärtat😥 Hon börjar ju bli stor men som du skriver inget alternativ att låta henne vara hemma själv😔 Wiggo är ju bara 9 år och har börjat ledsna på fritids. Men vi bor ute på landet och han är mörkrädd😊 Har försökt att förklara att han säkert skulle klara sig själv under sommarhalvåret men hur blir det under den mörka tiden på året? När det blir mörkt kl14:30 och vi inte kommer hem ännu på ett par timmar! Hoppas så att lilla H kommer att trivas sina timmar på fritids efter skolan🙏
Hoppas att ni annars har haft en fin sommar Jessica😘☀️💕
Kram kram
Mmm…. det är ju just det. Om det var en halvtimme, då hade det ju funkat. Men inte ett par timmar så här till en början.
Vi har haft en fin sommar! Ni också=
Kram kram
Gråter när jag läser. Känner sån sorg för att samhället är byggt för att lämna bort barnen. Känner sorg för de som inte kan välja deltid. För att det ens kallas kvinnofälla…. Kan ni inte hitta en"mormor" som vill va med Hedvig? Nån som kanske är ensam och skulle älska att vara behövd och steka köttbullar och baka när Hedvig helst vill vara hemma och ni måste jobba? Stor kram och hoppas att ni hittar ett sätt 💕
Visst är det tokigt…?! Känner mig ledsen för att jag inte just nu har ett deltidsjobb så att mitt lilla hjärta kunde få komma hem efter skolan. Hon är stor nu och vill åka hem. Känner mig också arg på hela samhället fast jag vet att Sverige har ett skydd långt över vad många andra länder har. Hedvig har en egen mormor, men just nu är det inte så hon vill ha det. Hon vill hem, helst alldeles själv, men även till någon av oss… 🙁
Kram <3