Den njutbara ledigheten…
… är över…
Sol har bytts mot regn.
Men jag njuter ändå.
Försöker bevara lunken vi varit i så gott det går.
Det är svårt när arbete och fritids kräver sitt, och när regnet öser ner.
Jag övar på att ta det med ro.
Omger mig med nära och kära.
Lyssnar på Hedvigs klok-ord om nuet.
Och på Ebbas och Ludvigs lika kloka ord och tankar om framtiden.
Framtiden som så tydligt och verkligt ligger i deras händer. Jag ber dem njuta.
Imponeras av dem alla tre.
Håller fast vid långa guldkantade samtal med pappan.
De samtalen som så lätt ramlar bort när vardagen är ikapp.
Undrar om man på riktigt om man kan älska ihjäl sina hjärtan…
♥
Kärlek…
Nej, man kan inte älska ihjäl sina hjärtan. Det vet jag med bestämdhet! 😀
Så fint skrivit Jessica ❤❤,tror inte man kan älska ihjäl dem ❤❤