Vi snorar…
… och hostar…
Dagarna i ända.
 
Och nätterna med förresten.
Hit och dit, bättre och sämre.
Vi är lite trötta på rinnande näsor och nariga läppar. Vi tackar eventuella högre makter för näsdukar, idominsalva, alvedon och nässpray. 
 
Vi är ändå inte sjuk-sjuka. 
Inte så att vi har feber och är nedbäddade. Inte alls. Vi jobbar och går till skolan så klaga ska jag inte. Men det räcker nu tänker jag som längtar efter långa löpturer i kvällssolen. Det räcker mu tänker också lilla H som är trött på att snorpapper i varenda ficka. 
 
Vi höjer vårt humör med att baka ”Toves kladdkakemuffins” för att sedan gå ner till havet och fika. Med varsin näsduk i handen sitter vi sedan och småpratar. Hedvig undrar vad fåglarna egentligen säger till varandra? Och om en fiskmås kan förstå en skata och tvärtom? Kanske är det som med svenskan och norskan, tror hon, att man förstår nästsn allt fast inte riktigt allt.
 
Glad för funderingar hon planterar i mitt huvud, den lilla kloka…
 
 
 
Som norska…