Den oroliga sömnen…
 
… kan den vara till ända?…
Kanske.
 
Lilla H sover oroligt.
Det har hon gjort sedan spjälsängen byttes mot en vanlig säng.
Det var då hon började knalla upp på nätterna för att komma in till mamman och pappan.
Nu är det inte själva vandrandet till vår säng som är ”det oroliga”.
Det vore fine, om hon låg still.
 
Alla mina barn har under många, många år vandrat till mig på nätterna.
Skillnaden är att storasyster och storebror låg still.
Ett barn på varje arm, på var sida om bröstkorgen – jag älskar det.
Lilla H ligger inte på armen, inte på bröstkorgen och inte heller ligger hon still.
 
Hon ligger bredvid. Vill ha mycket plats.
Viftar och sparkar med armar och ben.
Sätter sig upp för att sedan ”ramla framåt”.
Med benen i skräddarställning eller med benen rakt ut som i split.
Och, hon fortsätter sova så.
 
En stund.
Sedan sätter hon sig upp igen, för att ”ramla bakåt”.
I bästa fall träffar hon inte mamman, och i bästa fall ramlar hon inte ur sängen.
Så här håller hon på. Nätterna igenom. Och hon gör det även i sin säng, innan hon vandrat in till oss.
 
Det kan omöjligt vara någon vilsam sömn för henne.
Det är absolut inga vilsamma nätter för mamman och pappan.
Mamman och pappan som i sig själva inte heller sover bra.
Resultatet blir… sådär faktiskt.
 
Men i natt kanske det händer?!
Idag ska vi få ett kedjetäcke och det gör för många underverk.
Nä jag läser om det skulle jag vilja prova själv. Kanske även jag skulle kunna sova då?
Nu är det Hedvigs tur och jag hoppas extremt mycket på att se en förändring under kommande nätter.
 
 
En natt med god natts sömn känns som en utopi men…
 
 
 
…håll tummarna…