… och finna en present…

Bara så där.

En present från storebrors kompis mamma, och som storebror ställt i köket på nattkröken då han kom hem. 

Presenten, eller presenterna egentligen, är så vackra att Hedvig nästan svimmar. Så säger hon. Och hon fick ”möbla om” på sitt nattduksbord också. På en gång. Så att de vackra glas-vad-man-nu-kallar-dem fick plats. Bort med fjärrkontroller och rosa väckarklocka som hon önskar var blå och röd.

De vackra glas-vad-man-nu-kallar-dem har en historia, och lilla H har suktat efter dem i många år. För flera år sedan hade storebrors kompis mamma Ewa ett extremt uppskattat och alldeles otroligt mysigt cafe på orten där vi bor. Där allt var galet gott och inte en enda möbel den andra lik. Där, på varje olikt bord, låg en glas-vad man-nu-kallar-dem och lilla H var helt betagen och tyckte de var det vackraste hon sett. 

Och nu ska denna mamma Ewa öppna sitt cafe igen. Hon har röjt och letat och dammat av och plockat fram. Allt för att få samma känsla igen. Så hittade hon dem! Dessa glas-vad-man-nu-kallar-dem. Hon hittade dem och hon kom ihåg. Så nu har lilla H två i sin ägo.

Två glas-vad-man-nu-kallar-dem.

Hon är lycklig!