… i lilla H…

Eller spjuver.

Hon är en norpare.

Och provsmakare.

I ett kör hittar vi mat med små bett tagna. Snopet.

Ibland är lilla H den skyldiga, ibland någon annan. Om man frågar Hedvig. Vi andra har svårt att se att någon annan av oss springer omkring och hugger ett bett här och ett bett här. Fast man vet ju aldrig förstås. När Ebba var i Australien och bett var tagna på osten, då var det ändå Ebba som huggit bett. Minsann.

Ibland erkänner Hedvig.

Ogenerat. Eloge till henne.

Som när hon tillsammans med Ludde gjorde smoothie med vattenmelon i. Då kunde hon helt enkelt inte låta bli att ta sig ett bett när Luddde vände ryggen till.

Eller som när det står en skål med kalla kokta färskpotatisar på bänken.

Då är frestelsen för stor och lilla H hugger in.

❤️