… och är nöjd med det…

Lilla H.

För hystar sitt klot, det gör hon med råge.

Det liksom dånar i hela bowlinghallen när Hedvig är i farten.

Fina fotbollskompisen Alva fyller 13 år.

Hipp Hipp Hurra för Alva ida’!

Bowlingkalas med snudd på hela fotbollslaget.

Lovely!

Detta gäng som trevande börja spela fotboll tillsammans för fyra och ett halvt år sedan och som nu har blivit ett så väl sammansvetsat gäng. Sammanhang tänker jag. Igen.

För vem vill inte ingå i ett sammanhang? Eller, flera sammanhang vill man ju faktiskt ingå i. Med sammanhang tänker jag på familjen, släkten, dagis, skolan, fritids, jobb, fritidsaktiviteter och lite till. Allt som tillhör själva livet. Alla har vi ju en familj och en släkt på ena eller andra viset. Men på alla andra plan är det inte helt givet att man faktiskt ingår, även om man deltar. 

De flesta av oss ingår. Överallt.

Men några gör det inte. Det är fruktansvärt.

Det slog mig idag, väldigt tydligt, att Hedvig är så självklar i  många sammanhang. Familj, släkt, dagis, skola, fritids… Allt det har funnits för henne jämt. Men, plötsligt har hon mer än så.

Fotbollslaget, där alla bryr sig om varandra, där alla räknas och där alla har tillhörighet. Det har hon.

Simskolan, där alla barn saknar den som plötsligt inte är där.

Det har hon också.

Solstrålarna i kyrkan, som också de blivit sammansvetsade med deltagare och ledare.

Även det har hon, lilla H.

Men så har hon ännu mer. Och därmed vi.

Plötsligt ingår hon i ytterligare ett sammanhang – grannbarnen.

Som när den alldeles toksöta grannpojken Ville står utanför dörren och frågar om Hedvig vill komma ut och leka i snön. Som när lika toksöta storasyster Tuva kommer in bara för att visa Hedvig hur man gör ett speciellt sorts armband – och Hedvig får prova. Som när precis lika fina grannflickorna Nova och Meja ringer på och frågar om de får låna en stjärtlapp till pulkabacken – och de väljer att fråga Hedvig och inte mig. Detta sammanhang, med fyra nya små kompisar som inte ger upp fast Hedvig ofta, alltför ofta, säger nej till lek. Det är något nytt, något värdefullt och något som får oss andra att bli tårögda…

❤️