Augusti och…
… ännu sommar…
Men jag samlar.
Redan.
Jag samlar på sommaren som var. Som ännu är.
Jag samlar på den för att jag vet att jag behöver samlingen när mörkret, blåsten och kylan kommer.
Inte så att jag ogillar hösten, inte alls. Särskilt inte den tidiga hösten. Men jag tycker inte så mycket om höstrusket då det regnar på tvären men man ändå inte kan ha paraply för att det blåser så att man tror man ska lyfta från marken. Det är då jag behöver samlingen.
Samlingen av stenar.
Runda, lena, vackra, vita och grå.
Samlingen av snäckor.
Också de i olika färger och former.
Plockade på olika stränder. Var och en vacker på sitt sätt.
Viktigast av allt är samlingen av minnen.
Av allt vi gjorde och njöt av det.
Av allt vi inte gjorde och som vi också njöt av.
Dessa minnen känns som en bra-att-ha-grej som jag kan plocka fram när jag vill.
En bra-att-ha-grej som hela jag blir varm av.
Jag vet det…
♥
Var rädd om era minnen…
Jag samlar också, varje resa, varje händelse samlar jag. Jag samlar det som kommer i min väg, stenar, kottar, snäckor och framförallt tar jag mycket kort. Allt för att minnas och kunna njuta. Min man säger varje gång vi är på resa "vad ska du plocka med hem denna gång"? Förra sommaren var vi på Omaha Beach i Normandie, plockade med mig en ganska stor rund grå sten. Den ligger nu i mitt fönster och påminner mig om svunna tiden och den har sällskap av stenar från Pater Noster, som vi också besökte förra sommaren. Det är underbart att samla på sig minnen🍃 då jag själv har svårt att komma ihåg ibland hjälper det mig med minnessaker. Och men njuta av sin resa många gånger om och om igen😎