Hipp Hurra…
… för världens finaste kille idag…
Ludvig, 18 år.
Klockan 20:51, den 21 april 1997, mötte jag hans blick för allra första gången.
Ögon djupa som brunnar, runda kinder och en svart kalufs på huvudet.
Den villkorslösa kärleken från mamma till barn infann sig i samma ögonblick.
Älskade lilla Ludde…
18 år.
Jag kan inte förstå det.
Vart tog åren vägen?
Jag minns som igår din sprallighet över allt och inget.
Din påhittighet, ditt varma leende och dina ändlösa kärleksförklaringar.
Det är så mycket jag vill säga dig nu, när du blivit stor på riktigt.
Samtidigt vet jag att du vet att jag finns för dig alla dagar, oavsett vad.
18 år fyllda av både glädje, skratt och sorg – så klart.
Det är det som är själva livet.
Jag önskar dig så klart bara lycka.
Men sådant är inte livet.
Oro, funderingar, grubblerier och vilsenhet tillhör också.
Det är helt i sin ordning, men viktigt att ha någon att dryfta allt med.
Delad glädje är dubbel glädje, och delad oro är i alla fall mindre oro.
Spralliga, tokiga, ljuvliga, fina, vackra, fundersamma, busiga, söta, intelligenta, ansvarstagande och extremt omtänksamma lilla Ludde, du är den finaste unga mannen på denna jord.
Orden räcker inte till för att beskriva dig.
Inte heller för att beskriva min kärlek till dig.
Njut av att du är så fin Ludvig.
Njut av att du är älskad av så många.
Kort sagt, njut av att du är den du är.
Många, många grattis till dig, älskade lilla Ludde Lurv.
Jag älskar dig massor…
Det är din dag idag, och alla andra dagar…
♥
Mer än något annat önskar jag dig ett lyckligt liv…
Så fint du skriver Jessica! Dina barn kan skatta sig lycklig att ha en mamma som du! <3!