… byttes mot tårar…

Och funderingar.

 

När lampan släckts och det var tänkt att sova. Då kom grubblet över lilla H.

Tidigare hade hon varit i kyrkan, med Solstrålarna. Det är så den kallas, den lilla gruppen bestående av kompisar som gör roliga saker tillsammans och lär om Jesus och Gud. Hedvig gillar det, och ingen av oss andra är särskilt kunniga när det kommer till berättelsen om Jesus.

 

Solstrålarna har haft olika teman.

Det har varit dop och bröllop.

Igår pratade de om begravningar.

Döden som blivit påtaglig för lilla H.

Konsekvensen av döden som håller på att sjunka in i hennes medvetande.

 

Ivrigt berättade hon igår att hon ville gå till lilla V:s grav. Ivrigt men oroligt. Hon ville hälsa på V, klappa på den vackra bilden av honom och säga att hon snart kommer igen och hälsar på.

 

Hedvig fick göra detta, med solstrålarna. Och när jag kom för att hämta henne gick vi till lilla V igen.

Pratade lite, och lovade att komma snart igen. Det kändes fint.

 

Men när lampan släckts kom tårarna.

Längtan efter lilla V, tårar för honom och många, många tårar för hans mamma och pappa som saknar och längtar så det gör ont. Som är så ledsna för att de mist det finaste de har.

 

Döden.

Som hittills inte sjunkit in.

Så svår att förklara, nu när lilla H förstår att döden är oåterkallelig. 

Vad kan man mera göra än att prata om den, torka tårar, hålla handen och stryka över den våta kinden…? 

 

❤️