… känner sig mer än lovligt stressad…

Då finns lilla H med allt sitt lugn.

 

Mamman, som inte riktigt längre vet hur hon ska sno ihop skola, läxor, vardag, familj, flytt och ja, livet helt enkelt, hade huvudvärk redan då hon vaknade en onsdag som denna. Koppen kaffe i mörkret tillsammans med lilla H och hennes kalla ”varm mjölk” trollade inte ens bort huvudvärken. Denna bästa stund på dagen. Inte för att hon är morgonpigg, mamman. Inte ett dugg och helt tvärtom egentligen. Men man måste ju gå upp. Gå upp i tid så att det blir ordning och reda på dagen. Att då först smyga upp och hämta kaffe och kall varm mjölk och sedan krypa tillbaka i sängvärmen en stund, det är verkligen det bästa.

 

Ibland är lilla H tyst denna stund.

Dricker sin mjök och vilar sedan på min arm.

Ibland somnar hon om. Ibland vaknar duracellen i henne omedelbart bums.

I morse berättade hon för mig att hon minsann är döpt i Jörlanda kyrka. Ifall jag inte visste det.

Hon berättade också att det var väldigt synd om Jesus som först åt mat med många av sina vänner och sedan blev uppspikad på korset. I händerna. Inte i fötterna. Blod kom det också. Om jag ville veta.

 

Hedvig var i kyrkan igår.

Familjen är inte särskilt kyrkligt aktiva av sig. Men lilla H är.

Igår började Solstrålarna igen. En trevlig liten grupp fantastiska små barn med ledare utöver det vanliga.

Solstrålarna träffas varannan tisdag och är nog väldigt bra för Hedvig som är otroligt fascinerad av Jesus.

Och korset. Och blodet.

 

Efter den lugna stunden med andligt inslag fick vi ta tag i oss själva och sätta fart.

Pappan hade flugit till huvudstaden. Ludde for iväg med bussen. Hedvig med taxin och jag med bilen. Ebba hade en välbehövd sovmorgon. Allt i sin ordning.

 

Hem från skolan, stressad över redovisningar och inlämningsuppgifter.

En snabbis in på Ica och sedan till fritids för att hämta lilla H, stressa hem och fixa middag, för att åka på fotbollsträning, för att åka hem, duscha, fixa kvällsmat, natta, göra läxor…

 

Men, det är då det händer. Lugnet infinner sig.

Det infinner sig när jag hämtar den där lilla skruttan.

Hon som avskyr att skynda sig. Hon som så väl behöver sin tid. Sin tid som hon också får.

Lilla H som lugnt och sakligt återger sin dag. Ingen träslöjd för Martin som bor i träslöjdssalen var sjuk idag också. Och lunchen som var så god och som bestod av bland annat lammfärsbiffar som är så himla svårt att säga. Och mellis där Hedvig valde att bara ta en halv smörgås eftersom hon skulle äta middag tidigt för att vara mätt i magen då hon skulle träna fotboll. En halv smörgås med prickig korv. Sedan kallar hon Ludvig för popnäsa och ingen vet vad det är. Inte Hedvig heller. Någon konstig grej. Typ. Det är svaret hon kan komma på, där och då. Det svaret funkar utmärkt tänker vi och lurar lite till på vad en popnäsa är.

 

Så där håller hon på, Hedvig.

I ett alldeles lagom lugnt tempo och av stress syns inget.

Det kunde varit så att jag själv blev ännu mer stressad då, men så blir det inte.

Hos mig infinner sig ett lugn och en känsla av att allt löser sig på något vis.

Sådan är jag inte annars. Inte ett dugg.

 

Nu sitter jag här, klockan är ganska mycket och jag har inte börjat med min läxa ännu.

Snart kommer Ebba hem från träningen och då ska vi dricka te, Ebba, Ludde och jag. Och äta lite ost och kex. och göra lite läxa. Och dricka lite mer te. Och prata lite. Och äta några kex till. Och hänga en tvätt. Och sedan göra färdigt läxan, prata med pappan i huvudstaden, gäspa och gå och lägga oss. 

 

 

♥