… som känns bättre än torsdagen…

Och taxi hem.

 

Taxi hem är stort och efterlängtat.

Det är ganska nytt för lilla H.

Och det är faktiskt bra malligt.

I alla fall om man är tio år och tycker att man kan allting själv.

 

Helst vill man bara bli avsläppt och knalla in i huset själv.

Utan att mamman möter. Det skulle ju i och för sig gå bra. Att ta sina grejer, kliva ur taxin, önska trevlig helg, säga hej då och gå in. Men tänk om mamman av någon outgrundlig anledning inte skulle vara hemma? Om något hade hänt? Och lilla H stod här själv, utan telefon och alldeles nära havet. Det går bort helt enkelt. Var sak har sin tid tänker mamman.

 

Hem kom hon i alla fall.

Till dukat mellisbord dessutom.

Mamman skummade mjölk till sitt kaffe och Hedvig ville också ha skummad mjölk. Kall. Mamman som bara skummar varm mjölk tog fram instruktionsboken och lärde sig skumma den kall i maskinen.

 

Lilla H fick sitt glas med kall varm skummad mjölk.

Mitt i själva drickrörelsen stannade hon upp, vände ansiktet åt andra hållet med örat ner i glaset, sedan lyssnade hon.

Och lyssnade. Och lyssnade.

 

Den kalla, varma skummade mjölken liksom bubblade ovh fräste. Ett jättekul ljud faktiskt. Så där som bara skum kan låta.

 

Så Hedvig fortsatte att lyssna.

Hon lyssnade så länge att den skummade mjölken inte längre var skummad. Mamman frågade då om hon inte tänkte dricka upp mjölken?