nov 3 2014
Det gäller att hitta…
 
… en gyllene medelväg…
Om än att det kan vara svårt.
 
Lilla H vill bara leka, leka, leka och leka.
Och packa upp några fler kartonger med leksaker så att hon kan leka ännu mer.
 
Det kan mamman och pappan förstå.
Har man varit utan snudd på alla sina leksaker i 126 dagar, så är det väl klart att man vill leka.
Det är nästan som julafton tänker jag mig. Att bara hitta mer och mer leksaker som man nästan glömt av. 
Jag känner likadant när jag packar upp andra saker. Det mesta blir jag glad av att hitta. Annat vet jag inte riktigt var jag ska göra av och har lust att stoppa tillbaka dem i kartonger igen. Och sedan låtsas att de inte finns. Kanske kan jag klara mig utan en del, och då kan det ju få ligga kvar i kartonger.
 
Hur som helst så vill Hedvig leka hela tiden.
Och mamman vill packa upp hela tiden. Inte ens laga mat, tvätta och göra läxor vill hon. Hon vill bara packa upp. Lika mycket som Hedvig vill leka vill mamman packa upp.
Och pappan. Ja, han vill skruva, spika, greja och fixa hela tiden.
Så att vi får det så där fint och ordnat och var sak på sin plats. Så som vi vill ha det. Så som vi trivs.
Lika mycket som Hedvig vill leka vill pappan fixa.
 
Då krockar viljorna lite.
Fast vi alla förstår varandra.
Eller, jag är inte så säker på att lilla H förstår oss. Men vi förstår henne.
Så vi leker och packar upp. Leker och lagar mat. Leker och tvättar. Leker och gör läxor.
Leker och skruvar. Leker och spikar. Lekar och grejar och fixar.
Som en gyllene medelväg liksom.
 
Mest av allt är vi ändå bara glada över att leva bland våra egna saker igen.
Över att vara hemma igen…
 
♥
 
 
Förresten vann jag fotbollsmatchen idag, det är inte givet…
 
 
LitenH 0 Kommentarer