… säga ”Go´mollon” och fråga om det är dags att åka till Vänersborg nu…

 

Då är det svårt att inte le och krama om den där lilla morgongosiga kroppen – fast man är så trött och liksom aldrig slutar att hoppas på sovmorgon i det här huset.

 

Att vänta i flera dagar på att få åka till Vänersborgs äventyrsbad med egna kompisen kan verkligen göra att man är alldeles prillig. Att veta att kompis Johanna gjort matsäck enligt önskemål kan också göra att man är alldeles prillig. I flera dagar kan man vara prillig. Och vaknar man strax efter sex kan det vara väldigt länge att vänta ända tills halv tio. När klockan blir halv tio och Johanna äntligen kommer så kan det bli så där galet roligt och spännande och allt på en gång så att man inte vet vart man ska göra av sig.

 

Alltså, vi är så glada för Johanna i den här familjen.

Fina Johanna som gått upp extra tidigt idag och gjort chokladbollar att ta med till badet.

 

Och vi andra då?

Som blir lite lätt handlingsförlamade då lilla H plötsligt inte är hemma.

Som inte vet ett dugg vad de ska göra och hitta på eller någonting eftersom det blir så tomt och tyst i huset.

Pappan, han jobbade lite. Systern sov och sov. Bröderna var inte hemma och mamman, hon åkte och tränade. Så där en lördagsförmiddag som hon liksom aldrig riktigt hinner med annars. 

 

Så kom solen och lunchen avnjöts ute.

Plagg efter plagg åkte av och plötsligt hade Ebba bara bikini på, Ludde bara shorts och t-shirt, mamman bara shorts och linne, pappan som tvättade bilen hade trädgårdsbrallorna och t-shirt. Alltså, vi snackar mars och det har varit bikiniväder. April har bjudit på dessa dagar tidigare, men mars?! Galet men underbart tycker jag som är en soldyrkare av stora mått. Penséer planterades av bara farten, i flera krukor än jag hade tänkt men oj så vårigt och fint det blev. Och så härligt det kändes. Det är något med åldern tror jag! Att krukor, planteringar och blommor liksom bara känns viktigare och bättre för varje år. Jag kan snudd på känna mig rörd över de sköra, späda små plantorna. Otänkbart för bara några år sedan, men jag är glad för känslan som infunnit sig.

 

Så kom lilla H. Som en virvelvind!

Av med alla paltorna, på med de älskade Spidermanshortsen och sedan lade hon sig platt ner och bara toknjöt av solen. Vilken eftermiddag! Solen sken och värmde! Alla mina barn runt omrking mig solandes, spelandes fotboll, lyssnandes på musik, hoppandes studsmatta, fikandes… Lovely!

 

Pricken över i:et när Ludde säger att han ska ner till havet och bada.

 

Någon timme förflöt och sedan kom han hem.

Blöt i håret, iskall – läs *avdomnad-i-hela-kroppen* men ack så nöjd…

 

Stelfrusen slängde han in sin väska, tog sin plånbok och åkte och köpte – glass!!!