Att famla i mörkret…
… för att krypa upp i sin säng …
Och då utan att krossa lilla H som till sin stora förtjusning fått somna ”hemma hos mamma och pappa”, det är en bedrift i sig. Liten som hon är tar hon ändå upp mest plats i sängen. Dessutom är hon liksom ”spridd” med armar, ben och kropp helt kors och tvärs på något underligt vis.
När jag då hittat min plats, min kudde, utan att krossa en endaste liten tå, då vänder jag huvudet mot Hedvig för att pussa hennes mjuka lilla kind.
Kinden kändes märklig och när jag tittar närmare kan jag i mörkret urskilja Bamsen. Jag har pussat Bamsen och inte en len liten kind! Nåväl, Bamsen är ju för all del också mjuk…
Lilla H:s kind hittade jag efter en stunds famlande nere vid fotändan av sängen…
Det är verkligen förunderligt hur mycket de rör sig i sömnen de där mindre varianterna. Banden blev nog glad för den oväntade pussen.