… högtiden jag är mest kluven till…

Mer för varje år.

 

Å’ ena sidan älskar jag julen.

Å’ andra sidan grubblar jag mer än någonsin.

Jag grubblar på hur andra har det. De som har det svårt.

Barn vars föräldrar inte har råd med detta hysteriska överflöd.

Jag grubblar också på just de föräldrarna som inte har råd.

 

Jag tänker på de barn vars föräldrar dricker för mycket alkohol. 

Genom någon som står/stod mig nära vet jag att högtider är alldeles extra svåra att ”sköta” om man faktiskt har problem med alkohol. Fast man vill sköta sig. Och man lovar. Lovar att den här gången blir det annorlunda.

Jag vet hur det känns att som barn bli besviken på just de löftena.

Jag hade, och har, dock en fin mamma som fixade och ordnade de bästa jularna.

Även om pappa inte riktigt kunde hålla vad han lovade.

Alla har inte en sådan mamma. Dem tänker jag på.

 

Jag tänker också mycket på alla vackra, fina människor som tvingats fly sina hemländer. De som nu befinner sig på en flyktingförläggning i kalla Sverige, och som inte alls varken kan fira jul som de vill, eller ge sina barn den jul de önskar.

 

Jag tänker på alla hemlösa människor och på de som tvingas tigga utanför Ica eller någon annanstans också för den delen.

 

Jag skulle vilja bjuda hem dem alla.

Hem till oss, till vårt hem, där stearinljusen är tända, kylen är fylld och där vi lufsar runt i raggsockor och tycker att vi har det lugnt, tryggt och skönt. Det är alla värda.

 

 

❤️