apr 19 2014
Nu har det drabbat mig igen…
 
… det dåliga samvetet…
 
Det kan slå till för minsta lilla.
Jag delar den förmågan med många människor, företrädesvis mammor. Tyvärr.
Tänk om man bara kunde skaka av sig det. Kasta bort det typ. Vissa kan, andra inte.
Jag kan inte.
 
Denna gång har det drabbat mig för att jag sått för gamla gräsfrön.
Jo, det är sant. Jag inser ju själv hur löjligt det är. Jag kan till och med le åt mig själv.
Men ändå. Det gnager lite, det gör det…
 
Jag är uppvuxen med att man sår prydnadsgräs till påsk.
I det vackra ljusgröna gräset placerar man sedan några äggskal och några väl valda kycklingar.
Så har jag själv fortsatt sedan jag fick barn. Med andra ord är det 19:e påsken jag sår gräs, precis som min mamma gjort för mig och mina systrar.
 
Så i år har jag misslyckats!
Helt galet! Hur kan man ens misslyckas med det undrar jag?
Av en liten påse gräsfrön används så klart bara en bråkdel varje påsk. Med andra ord har jag harvat på med samma påse i jag vet inte hur många år. När jag åkte bort några dagar tidigare i veckan instruerade jag pappan noga om hur han måste vattna dessa små frön två gånger om dagen. Han lovade att göra det. Han höll vad han lovat. Ändå var det inte ett enda himla grässtrå där i förrgår då jag kom hem!
 
Inte ens en grodd…
 
Yppade något om min teori om utifall det eventuellt kunde bero på att gräsfröna var flera år gamla. Pappan tittade på mig som om jag var från en annan planet, började sedan skratta (snällt förvisso) åt mig och menade att det är klart att det beror på det. Gräsfrön dör menade han. 
 
Nog var de döda alltid.
Det är här mitt dåliga samvete slår till.
Ja, inte för frönas skull så klart. Men för att mina barn för första gången kommer att ha en påsk utan prydnadsgräs. Vojne, vojne, hur ska det gå? Hur ska det kännas i deras små hjärtan undrar jag, mamman som är synonym med begreppet dåligt samvete.
 
För att rädda min heder och eventuella blödande hjärtan slängde jag jord och frön, lade sedan vackra stenar på ett fat och placerade till sist äggskal och söta kycklingar bland stenarna. Herre Gud, intalade jag mig själv, kycklingar knallar väl inte bara omkring på gräs heller! Det måste väl finnas kycklingar som föredrar vackra, handplockade stenar också tänker jag.
 
Grejen är att ingen av mina barn tycks sakna prydnadsgräset…
 
♥
 
 
Inte ett dugg tycks de sakna det…
LitenH 0 Kommentarer