… och väntar på match…

Den ena fotbollsträningen efter den andra är sig lik. Varje gång sätter sig lilla H och väntar på att matchen skall starta. Värmöppningen (som hon envisas med att kalla uppvärmningen för) går bra, den är kul. Att få springa runt hela plan, kanske ta ledningen, för att i nästa stund kasta sig ner i det kalla gräset och göra ungefär trehundrafyrtiotvå (om du frågar Hedvig) armhävningar och minst lika många sit-ups, det går bra.

Men sedan…

När det är dags för lite teknik. Ni vet, dribbla mellan koner, lägga en straff, träna passningar och så vidare. Då går det inte så bra längre. Eller, bra går det egentligen. Det är sällan hon får sina tokbryt redan här numer och då går det ju bra, i mina ögon i alla fall. Ungefär när träningen är slut, då kommer bryten. Men när värmöppningen är klar och lagkamraterna tränar på allt det där som lilla H tycker är aptrist – då går hon helt sonika och sätter sig.

Hon sätter sig i det våta, jättekalla gräset, tar en klunk vatten eller två, hänger lite vid sidan av planen och så. När jag frågar om hon inte ska gå ut på plan och vara med, svarar hon rappt:

 

♥