… är lilla H ett särdeles trevligt sällskap…

På fredagar hämtar jag Hedvig tidigt, redan klockan ett. Idag hade jag lovat henne ett besök i leksaksaffären. Det är fint att gå med Hedvig i leksaksaffären. Inget bönande eller bedjande om att få köpa det ena eller det andra. Hedvig är så nöjd med att bara få gå där och blippa och trycka på alla leksaker, förlusta sig och berätta vad hon faktiskt önskar sig i julklapp.

Oftast pratar inte Hedvig med kreti och pleti när vi är någonstans. Oftast är Hedvig blyg. Inte idag. Inte ett dugg faktiskt. Hon pratade hej vilt med folk vi mötte och med ”tjejen i kassan” i alla butiker. Hon utsåg en man av den lite rundare varianten iklädd sina arbetskläder, till Superman. Jo, för det kunde väl vem som helst se, att han såg ut som Superman?! Jag kunde inte det, och när jag nu några timmar senare, frammanar bilden av den runda mannen som hastade över torget i sina arbetskläder så kan jag fortfarande inte se att han såg ut som Superman. Hedvig frågade ”tjejen i kassan” i leksaksaffären varför de hade så många läskiga skelett och spöken hängande överallt. 

Hedvig frågade också ”tjejen i kassan” i den fiiiiiina märkesbutiken där vi letade present till kusin Moa, om ”sssscccchhhhhyltdockolna” kunde prata. ”Tjejen i kassan” svarade att prata, det kan ju inte skyltdockorna.

Jag känner att vi nog ändå inte kommer be Hedvigs pappa att åka till fina butiken för att sätta i batterier i skyltdockorna. Vi skippar det helt enkelt.

Så gick vi och fikade. Det lovade jag i tisdags då Hedvig kände sig fikasugen och jag inte tyckte att vi riktigt hade tid. Så vi gick till det caféet Hedvig utsett redan i tisdags. Det är varken Hedvigs eller mitt favvofik, men det var det fik som Hedvig bestämt sig för i tisdags och då fick det bli just det stället. Så funkar nämligen lilla H. Det som är sagt är sagt och därmed basta. Väl på caféet fick Hedvig lite beslutsångest. Chokladboll eller prinsessbakelse? That´s the question…

I säkert fyra minuter stod lilla H framför den lockande glasmontern med alla läckra bakverk. För sig själv mumlade hon om huruvida hon skulle välja en chokladboll eller en prinsessbakelse. Båda är ju himmelskt goda! Jag väntade och väntade. Sedan väntade jag lite till. Fast besluten om att låta henne i lugn och ro komma fram till vilket av bakverken hon allra mest var sugen på just idag. Efter ungefär fyra minuter så säger hon plötsligt:

Så så fick det bli!

Medan glassen mumsades frågade hon en man varför han satt i en permobil. Jo, för det ordet kan hon minsann. Han svarade att han har lite svårt att gå.

Mannen log och jag tror liksom att han plötsligt själv tyckte att hans permobil var just cool.

På Gina Tricot hängde Hedvig framför spegeln och övade snygga moves. Om och om igen. En gammal dag frågade oss vart Expert tagit vägen, hon behövde hjälp med sin telefon. Jag förklarade att Expert ju faktiskt gått i konkurs men hänvisade henne till en annan mobiltelefonbutik. 

sade Hedvig till den gamla damen. Jag hade svårt att hålla mig för skratt men jag tror inte att damen riktigt uppfattade vad Hedvig sade. 

Så gick vi och köpte en pumpa på Coop. Jag brukar handla på Ica men det var på Coop Hedvig sett pumpor tidigare i veckan och då ville hon handla sin pumpa just på Coop – så klart. Pumpan valde hon själv och den var både stor och tung. Väldigt stor och tung om man bara är 120 cm Hedvig. Nu är det ju så med Hedvig att hon är superstark, om man frågar henne själv, så en liten, liten, yttepytteliten stund orkade hon faktiskt hålla den gigantiska pumpan i famnen. Sedan tog mamman över…

 

Väl hemma gick mamman och sonen loss på årets första glögg – we just love it! Sonen fick alkoholfri alltså…

 

♥