Att få hjälp när man skall laga middag är fint. Att dessutom få hjälp med den mycket tråkiga potatiskskalningen är verkligen fint. Till en början kände jag mig extremt nöjd över att lilla H minsann lärt sig skala potatis i hemkunskapen och nu ville skala alla potatisar. VI är fem som skall äta potatismos idag. Det är ganska lätt att räkna ut att det går åt många potatisar till fem personer som alla älskar potatismos.

Det gick några minuter och lilla H kämpade på med sin potatis. Det var så himla roligt att hon måste skratta högt flera gånger då hennes blick mötte min.

Så klart hon är duktg! Hon är lite som Lotta på Bråkmakargatan tycker jag, hon kan nästan allting. Men det kan ta sin tid och när det gått ungefär sjutton minuter och hon ännu kämpade med sin första potatis började jag känna mig lite stressad. Jag liksom insåg hur sen middag vi kommer att äta här i huset idag. Samtidigt undrade jag plötlsigt varför i all sin da´r vi inte äger två potatisskalare?! Jag har aldrig tänkt så tidigare, men så klart att man behöver två potatisskalare i ett hushåll. Då kan man ju skala potatis tillsammans, liten och stor.

När det så gått ungefär 22 minuter slet jag i desperation upp den farliga lådan med alla vassa saker som knivar, saxar, pizzaskärare och eventuella potatisskalare. Jag rotade runt en stund och plötsligt hörde jag mig själv ge upp ett glädjetjut. Av det mindre formatet förvisso, men ändå ett glädjetjut! Herre Gud, vi äger ju faktiskt två potatisskalare!!! Det måste vara en rest från då vi slog ihop varsitt hem till ett, min man och jag.

Raskt skalade vi färdigt potatisarna tillsammans, lilla H och jag. Middagen kommer serveras i tid och jag känner mig lugn inombords…

 

♥