– Lilla H har en mage…
 
… full av operationsärr…
Hon gillar dem alla. Tittar och känner gärna på dem, och visar dem stolt. Lika gärna letar hon efter ärr på andra människor. Helst inte bara ett vanligt simpelt ärr utan ett operationsärr. Det smäller högt!
Själv har jag en gång i tidiga tonåren opererats för blindtarmsinflammation. Ett tämligen bleknat och inte särskilt tydligt ärr numer. Men ändå ett operationsärr, märk väl.
Hedvig kikar gärna på mitt ärr. Stryker med sina små fingrar fram och tillbaka samtidigt som hon ställer de frågor hon alltid ställer när hon känner på mitt ärr. Hon undrar om det gjorde ont, vad jag opererade, om min mamma var ledsen då för att jag hade ont, om det kom mycket blod med mera, med mera. Jag svarar henne med samma svar som jag alltid gör då hon frågar. Att det gjorde ont, att jag opererade bort blindtarmen, att min mamma säkert var ledsen för att jag hade ont och att det nog inte kom så mycket blod.
Härom dagen stod hon där igen, mitt lilla vackra hjärta, och strök så försiktigt över mitt blindtarmsärr. Plötsligt flyttar hon blicken upp till mitten av magen ungefär, strax ovanför naveln. Där går ett tydligt horisontalt streck över min mage. För er som inte har det kan jag avslöja att några av oss har det. Det är liksom ett veck i hela den mjuka magen, från en sida till en annan. Somliga skulle kalla det bilring…
 
– Hal du opelelat dej däl mamma?
sade lilla H och drog med fingret längs hela detta icke önskvärda veck.
– Nej… eehh… jag har inte opererat mig där.
– Valföl sel du ut så mamma?
– Tja… alltså, det är väl för att jag är lite mjuk på magen så där liksom…
– Men va´?! Hal du gått av mamma….?
 
 
Nej… jag har ju inte gått av på mitten, även om det kan se så ut…