… som är smärtsam på många vis…

En sådan bok som jag på ett vis vill sträckläsa, men på ett annat vis känner ett behov av att lägga ifrån mig. Lägga ifrån mig för en stund. För att ta in det jag läst. 

 

Jag läser mycket. Ibland flera böcker på en gång. Lite efter humör väljer jag vilken jag vill läsa just för stunden. Inte alltid gör jag så. Ibland har jag av någon anledning ”bara” en bok att läsa. Ibland vill jag inte läsa något annat än den jag just läser. Ibland passar sig en bok inte att blandas med en annan bok inne i mitt huvud, inne i mitt hjärta. Det är verkligen olika hur böcker beter sig med mig, och jag med dem för den delen.

 

Jag läser hur karaktären i boken upptäckt att hon hanterat livet istället för att leva det.

Orden träffar mig smärtsamt hårt…

Inte så att jag går omkring här på jorden och inte lever, för lever gör jag. Varje dag söker och finner jag anledningar till att verkligen leva, till att vara glad, till att skratta. Mitt liv är rikt på glädje. Men genom författarens ord är det som om polletten trillar ner. Hanterat livet, det har jag gjort i många år. Inte istället för att leva, men en stor del av mitt liv har gått åt, och går till viss del åt, till att just hantera. Hantera olika saker. Inte på så vis att jag kämpat med att hitta glädjen i livet. Inte alls. Jag är ju en glad människa! Men jag inser att jag hanterar mycket, istället för att vara i de situationerna. Jag hanterar och parerar för att undvika konflikter, osämja, obehagliga situationer. Istället för att sträcka på mig och inse att en konflikt, en osämja eller en obehaglig situation inte är hela världen. Istället för att inse att det inte är en så stor grej att jag behöver gå omkring och oroa mig, grubbla ihjäl mig, ligga sömnlös eller ens hantera alla dessa situationer. Jag kan ju leva i dem istället. Lära mig av dem. För dem är väl en del av livet tänker jag, när jag nu tänker klokt. Då kanske jag inte alltid behöver sträva efter att hantera livet på så vis att jag försöker undvika att hamna i jobbiga lägen…?

Vissa situationer, visst och absolut. Vissa saker vill man bara inte vara med om och då skall man nog lyssna till sig själv tänker jag. Men inte jämt och samt…

 

Jag läser:

 

Jo, jag känner igen mig. Kanske jag ändå inte ska… och Tänk om…

Handlar det om dålig självkänsla?

Jag vet inte. Jag har ingen aning.

Jag vet att orden träffade mig. Att igenkänningsfaktorn är hög.

Jag vet att jag hellre vill leva livet än hantera livet.

Så får det bli.