… här i huset…

De är så go´a mot varandra så jag blir alldeles kollrig i hela huvudhet.

 

Idag stod jag på övervåningen i Ebbas rum och kollade på alla nya kläder hon köpt. På och av med byxorna, skorna till eller inte, nya klänningen… Ja men ni vet ju hur roligt sådant är! Jag kan titta i timmar på henne när hon håller på. Inte för att hon håller på i flera timmar med kläder på, kläder av, men ändå. Jag skulle kunna om hon nu gjorde det! 

 

Då kommer Ludde traskandes från sitt rum, också det på övervåningen. Det plingar till i hans telefon, han skrattar och säger att han fick sms från mig. Fast det går ju inte. Jag står ju här, menade jag men tillade att det väl är något från tidigare idag som trillade in ett par timmar försent. 

 

säger Ludde och skrattar igen.

 

Jag förstod ingenting. Inte har jag skickat ett sms till Ludvig där jag skriver ”Ludvig”?!

Då hör vi plötsligt från nedervåningen någon som ljudar väldigt. Det är lilla H. Lilla H som norpat min telefon och gett sig på att sms:a sin storebror. Vi kunde inte låta bli att fnissa där uppe på övervåningen och när Ludde svarade fick han svar tillbaka på en gång.

 

Fortfarande fnissande traskade jag ner för trappan och frågade Hedvig om hon tagit min telefon.

 

 

♥