… har jag tagit till mig en idé från min otroligt kreativa vän Marie-Louise…

 

Jag undrar vart hon får alla briljanta idéer ifrån?
Det undrar jag samtidigt som jag undrar varför mitt huvud tycks så tomt på nya idéer.

Tomt och trött känns mitt huvud och jag önskar jag hade ett uns av Marie-Louise energi och ork.

 

Men, så tröstar jag mig med att jag ju känner just Marie-Louise och faktiskt får ta del av hennes lösningar. Jag vet också att hon gärna delar med sig till alla som behöver.

 

Sist jag träffade Marie-Louise hade hon gjort en snurra (som jag kallar det) med engelska fraser. Engelska fraser skrivna så som de låter när man säger dem. För att hennes son kan läsa svenska och prata lite engelska. Men att läsa på engelska är en helt annan sak, eller hur? Det är väldigt många ord som stavas helt annorlunda än de låter. Hur skall man få till det när man ganska nyss knäckt koden till läsning?

 

Hedvig har engelska i skolan.

Bara en gång i veckan, men i alla fall.

Just nu håller de på med färger och Hedvig tycker det är jätteroligt. Hon ser mycket fram emot torsdagarna då de har engelska. Igår tog jag mig i kragen och gjorde en liten färgsnurra på engelska. Under färgen skrev jag hur det låter när man säger det – det var inte det lättaste kan jag säga. Längst ner skrev jag inom parentes hur ordet faktiskt stavas på engelska. Snurror och böcker är så tacksamt att göra till Hedvig. Mycket annat material ratar hon av bara farten, men aldrig snurrorna och böckerna.

 

Hon blev så glad i morse och satt med sin snurra hela frukosten och läste högt för mig.

Hon utstrålar en glädje av sällan skådat slag när hon själv känner att hon kan. Att hon förstår.

Jag glömde nästan äta min frukost där jag satt, fascinerad över hennes kunskaper.

 

 

♥