Tjohoo…
… äntligen i fjällen…
Dagen har bjudit på strålande sol, en minusgrad, skidor, snowracer, god mat och dryck – känns som livet på en pinne!
Det är två år sedan lilla H åkte skidor och vi var lite spända på hur det skulle gå idag. Det gick bra!!!
Viljan och längtan hos Hedvig var stor men efter två åk tog orken slut och hon ville gå till lekplatsen istället. Förståeligt kan jag tycka med tanke på att hon varit vaken sedan klockan fem i morse.
Än mer förståeligt om man betänker att Hedvig har lägre muskeltonus än de flesta av oss och faktiskt blir trött. Hon är långt ifrån en latmask, vår lilla H, så när hon säger att det räcker, ja då räcker det verkligen…
Efter att ha kommit in i stugvärmen, ätit god mat, mumsat popcorn och tittat på ”Fixa rummet” fick Hedvig frågan om hon ville basta med pappa och John.
– Nej tack det äl bla… Ja’ sovel istället…
Lilla, trötta, rödkindade H somnade så fort hon lade sitt lilla huvud på kudden…
Hej!
Måste bara säga att du skriver på ett alldeles underbart sätt om din lilla underbara dotter 🙂 Rena njutningen att läsa och man blir sådär varm i hjärtat!
Hälsningar Ann Iren
Tack!Det var fina ord! Vad roligt att du tycker om vad jag skriver, det gör mig glad!
Skriver rakt från hjärtat, på gott och ont tänker jag ibland, men något annat sätt att skriva på vet jag inte 😉
Vad härligt för er! Det ser fantastiskt ut.
Det var verkligen härligt Hanna!