Hej på er alla i familjen! Jag har nu med största behållning läst väldigt många inlägg på bloggen och gläds åt allt mysigt och kärleksfullt… Samtidigt så blir jag så oändligt ledsen att återigen upptäcka en familj som får kämpa för ena familjemedlemmens rättigheter i samhället. Jag lever själv med tre barn – äldsta sonen har Asperger, andra sonen har ad/hd o autism, dottern har sannolikt ad/hd. Pojkarna har dessutom svår dyslexi och muskulär hypotoni (svag muskeltonus) Mina barn är makalösa! De kämpar i skolan, de hjälper mig hemma, de försöker förstå hur världen fungerar… De har fantastisk humor o är så kärleksfulla o omtänksamma – vi har såå mysigt tillsammans! Men så fort man ska ha med samhället att göra så får man som förälder kämpa sig blå! Det är tragiskt! Underbara Lilla H, du ska veta att du är en gåva till hela världen! Tänk om alla var som du – så kul vi skulle ha! Så många chokladbollar vi skulle äta! För att inte tala om alla kramar vi skulle ge till varandra varje dag!