… ett missförstånd…

 

Häromdagen, i fredags närmare bestämt, när vi otippat fick finaste Ebba med oss hem på lunch och semlefika, spelade vi boll, lilla H, Ebba och jag.

 

Vi spelade fotboll, killerboll, bolljage och jag vet inte allt vad de heter alla bollekar som lilla H tokälskar.

Man får spela boll i vårt hus, mer än gärna, förutsatt att man väljer rätt boll och rätt rum vill säga. Den uppblåsbara lilla bollen med Bamses dunderhonung på går bra, den är lätt och slår inte omkull saker. En annan mjuk röd och vit fotboll går också bra att använda inomhus. Lite tyngre men väldigt mjuk. I vårt hus får man spela alla bollekar man vill, i hallen. Det är en långsmal hall så att stå i varsin ände och passa till varandra går jättebra. Man kan ”sssccchuuuuta långskott” som lilla H säger. Spelar man istället match är hallen så smal att man kan behöva tacklas lite vilket oftast blir roligt.

 

Eller så spelar (leker) man en av alla bollekar där man istället håller bollen i handen och kastar på varandra. Reglerna ändras ganska flitigt av lilla H, och enbart till hennes fördel, under spelets gång. T ex kanske ansiktet är ”fritt”, men då bollen plötsligt träffar hennes rygg får vi andra veta att just nu är det faktiskt ”fritt” även på ryggen. Vi protesterar och i de här fallen ger hon sig hör och häpna, vår annars så envisa lilla Hedvig.

 

Vad som är roligt med de lekar där man kastar bollen på varandra är naturligtvis om den andra missar.

 

skriker Hedvig så det ekar i hela huset.

 

Även i fredags inträffade en hel del missar till Hedvigs förtjusning och fast jag vet att jag träffade henne tjoade hon:

 

 

 

 

 

♥