… på fel sida…

 

Lilla H har alltid varit solstrålen själv då hon slagit upp sina stora, vackra, mörkbruna ögon.

Hon är nog det ännu, vill jag tro. Jag tror mer det handlar om ett tillfälligt irriterat morgonhumör igår och idag.

 

Jag är själv född med ett dåligt morgonhumör – det kan min mamma och mina båda systrar vittna om!

Det är de som fått tagit smällarna – Tjalle Tvärvigg kallade de mig…

 

Mitt dåliga morgonhumör ”växte” dock bort, det försvann när lilla Ebba kom!

Inte kan man vakna och vara sur när man fått jordens allra ljuvligaste bebis. En liten mörkhårig bebis som knorrande tittade storögt på mig och log sitt allra sötaste mest skeva leende så fort hon slog upp ögonen. Alla som är föräldrar vet vad jag pratar om. Ett dåligt morgonhumör är inte ens i närheten då och jag har behållt mitt numera goda morgonhumör. Sedan kom lilla Ludde och strålade lika mycket han, galet förälskad i sin mamma var han från dag ett. Så kom lilla H, även hon alldeles ljuvligt strålande på morgonkvisten – inte så konstigt då att mitt dåliga morgonhumör är som bortblåst?!

 

Numer är Ebba inte jätteglad på morgonen, inte heller Ludvig. De är inte så glada på sin kvittrande mamma som påpekar att de måste gå upp, duscha, bädda sängen, äta frukost och sedan ta sig till skolan i tid.

 

Lilla H däremot, är ännu så extremt positiv då hon vaknar.

Förutom igår och förutom idag…

Jag hoppas innerligt att det dåliga morgonhumöret inte kommit för att stanna. I så fall är det Tjalle Tvärvigg som går igen och nja, det är jag inte så sugen på…

 

Igår blev det plötsligt ett elände då jag bad Hedvig klä på sig då jag gjorde frukost.

Det är ytterst sällan vi har diskussion om det och hon är så duktig på att klä på sig alla plagg, till och med strumporna!

 

Men inte igår…

 

Med resultat att jag stängde av Bollibompa, jag tog bort hennes iPad och ändå var jag tvungen att ”hjälpa” henne att klä på sig. Allt medan jag blev kallad Pucko i parti och minut.

 

I morse då jag väckte lilla H satte hon sig upp i sängen och istället för att säga ”Go´mollon” som hon brukar så muttrade hon:

 

 

Jag svarade att det behövde hon ju inte göra riktigt ännu, men om en stund, varvid hon kontrade:

 

 

Så fortsatte vår morgon och även idag stängde jag av TV:n och jag tog bort hennes iPad.

Det sliter i mammahjärtat att bli osams så tidigt på morgonen när man vet att taxin snart kommer, vi kommer att skiljas åt och inte ses förrän klockan ett. Man kan inte skiljas som ovänner tänker jag, lilla H tänker annorlunda men jag undrar ändå om hon inte känner sig lite sorgsen efter att vi skilts åt om vi inte blivit sams?

Så jag lägger mig vinn om att bli sams. Jag sväljer en del bara för att bli sams.

 

När taxin stod på vår uppfart och Hedvig klädde på sig sin overall bad jag henne att även ta på sin halsduk.

 

– Ok Pucko!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag gav upp!

Taxin väntade, lilla H skulle åka till skolan, jag ville inte vara osams…

 

 

♥