Lite ledsen så där utan anledning, när man vet att man har så mycket att vara glad över.

När söndagen känns otroligt lång och tråkig och man vet att om man hittar på något känns allt roligare, men man har inte riktigt lust, ork och kraft att hitta på något – så då blir söndagen ännu tråkigare…

 

När man känner att man verkligen inte vill leka en hel dag fast man också vet att yngsta, leklystna lilla hjärtat inte har så många andra att leka med, då slår det dåliga samvetet till och man känner sig som sämsta mamman i världen. Då tänker man att älskat litet gullhjärta skulle ha en annan mamma, en mamma som orkar och vill leka jämt och alltid. Då känner man sig ännu mer ledsen…

 

När man känner att man skulle vilja ha en lång och givande pratstund med älskad son som bakom stängd dörr sliter med sin inlämning om Gandhi.

När man känner att man längtar ihjäl sig efter äldsta hjärtat som kommer först i morgon.

 

När man känner allt det här koncentrerat och på en gång så blir söndagen väldigt lång och ganska tung.

 

Men så tänker man efter och kommer på att man druckit kaffe och varm mjölk länge i sängen med yngsta hjärtat och maken i morse. Man kommer på att man mådde bra av att gå ut i kylan och hämta tidningen och låta maken få ligga kvar och läsa den när man själv gjorde frukost. Man kommer på att man överraskade lilla dottern med en ”Köttbullesmörgås a la Hedvig” (tunnbrödrulle med smör, köttbullar och ketchup) och man kommer på att hon blev glad. Man kommer också på att man överraskade maken med ägg och bacon och man kommer på att han blev väldigt glad. Sedan kommer man på att man istället för att bädda rent nu och på en gång tillät sig att krypa ner en stund till i den varma sängen bara för att gosa med ds-spelande liten dotter. Man kommer på att man hade jordens kuddkrig efter allt gosande. Man kommer också på att man tillåtit detta lilla hjärta att skrota omkring i pyjamas hela dagen, ända fram till basturitualen som hon har med pappan. Man kommer också på att efter den fick hon krypa i sin mjuka, sköna pyjamas igen. Plötsligt kommer man på att man faktskt haft ett otroligt söndagsdisco med lillhjärtat på hennes rum och man kommer på att man därefter sjönk ner i soffan tillsammans, under en filt, för att titta på Emil i Lönneberga. Man kommer också på hur härligt det var att få den lilla knubbiga handen på min kind, möta bruna mandelformade vackra ögon – djupa som brunnar – och höra de bästa orden på jorden: