Jag trallar inifrån…
och 
… hjärtat och ut i hela kroppen av dagar som denna…
Jullov är härligt, absolut, men som alla lov innebär det för lilla H en otrolig brist på kompistid.
Jag är inte sådan själv att jag vill omge mig med vänner varenda minut, om än med aldrig så fina vänner, men jag behöver, vill ha, och uppskattar tid med bara mig själv och med bara min familj. Jag behöver det för att uppskatta och värdesätta tiden med mina vänner. Jag ser att Ebba och Ludvig genom sin uppväxt och även idag är likadana. De väljer ibland att vara själva. Jag ser också att lilla H uppskattar tid med sig själv, med oss och med sina låtsaskompisar.
Skillnaden är att hon aldrig behöver välja, det gör lite ont…
Hennes kompistid är relativt begränsad tyvärr.
Den är begränsad till tiden i skolan och på fritids. Kompistiden utanför skola och fritids är så sällsynt att hon faktiskt aldrig skulle välja bort den. Hedvig har kompisar, det är inte det. Kruxet är att hon inte likt andra åtta och ett halvt åringar (snart nio om du frågar henne själv) kan kila iväg till en liten kompis och leka bara för att hon har lust. Vi måste ordna och fixa lite för att få till lite kompistid. Det går inte att tänka att ”Ok, om Hedvig traskar till den och den ett par timmar så gör jag det här” etc. Det är inget stort problem, jag vet, och vi ordnar och fixar ju för Hedvig så ofta vi kan, även om det aldrig känns som att vi gör tillräckligt.
Men så kommer en dag som i söndags då vi möter Emil på Ica och han både kan, vill och får följa med hem.
Sedan kommer en dag som idag då vi bjuder hem fina fotbollskompis Alva med lika fin mamma.
Sådana dagar får mig att tralla inifrån hjärtat och ut i hela kroppen.
Alva och hennes mamma skulle komma vid halv tolv och redan strax före klockan elva satt Hedvig på pallen i köket och väntade. Hon berättade säkert hundra gånger för mig att hon, som nu snart är nio år, minsann tänkte låna ut alla sina saker till Alva. Det är inte Hedvigs starka sida annars, att just låna ut saker, men vi jobbar på det och idag har lilla H själv jobbat intensivt på just den sidan. Alva skulle få låna nya flipperspelet, Hedvigs dator, hennes iPad, alla spel hon ville etc etc.
Till slut kom de!
Åh, vilka glada tjejer, vilket kramkalas!
De snabbade sig båda in i Hedvigs rum och dörren stängdes rakt framför näsan på oss mammor.
Lite snopet men också alldeles underbart!
Vi åt lunch som Hedvig hade bestämt (även om jag adderat lite alternativ till oss mammor) och tänk, Hedvigs val av mat visade sig vara Alvas favoritmat. Vi åt och det var så härligt att sitta där mittemot två små glada kompisar och lyssna på deras skratt, fniss och tjatter. De hade det där och då precis som alla småtjejer bör få ha det och de två mammorna hade det där och då precis så som alla oroliga mammor vill ha det.
Jag trallar ännu inifrån hjärtat och ut…
♥
Duktiga Alva, som snart är elva år, hjälpte mig att skriva en handlingslista