Ibland reflekterar jag…
… mer än vanligt, lite extra mycket…
Grubblar gör jag för mycket, det gör jag jämt.
Det borde jag sluta med, det fyller mig mest med oro.
Reflekterar gör jag kanske också för det mesta, men inte alltid tillräckligt.
Jag reflekterar mer över små ting nu än tidigare, det är nog livet i sig som hjälpt mig med det.
Jag reflekterar mer över små ting nu än tidigare, det är nog livet i sig som hjälpt mig med det.
Jag säger ”hjälpt” eftersom jag tycker det är bra att reflektera över små ting. Reflektion fyller mig oftast med tacksamhet och värme. Reflektion gör mig gott.
Ikväll reflekterar jag mycket över hur stora mina två äldsta små barn har blivit.
Ikväll är de båda på personalfest!!!
Galet känns det, och roligt!
Galet att de blivit så stora, roligt att de blivit så stora.
Jag vet, det är ingen big deal men i alla fall.
Tänker att barnens första personalfest får mig att reflektera och bli glad på samma sätt som allt annat de gjort för första gången. Ni vet, första leendet, första stegen…
Nu svävade jag kanske iväg en del, en personalfest är ändock ”bara” en personalfest, jag vet, men jag känner igen lyckokänslan i mig, jag känner igen den ogenerade stoltheten över att ha så fina barn.
Jag hoppas de har en rolig kväll, Ebba och Ludde!
Galet känns det, och roligt…
♥
Ja, jag förstår ingenting!
28… Det är tur att varje ålder har sin charm, eller hur?
Kram
Åh så söta! Då fort det gick! Eller hur!?Min Jonatan fyller 28 nästa gång.