… med hjälp av en skattjakt…

 

Jag har en bekant, Marie-Louise, som jag tror är den mest pedagogiska mamma jag någonsin mött! Jag önskar jag hade ett uns av hennes kreativiet. Marie-Louise berättade för mig härom dagen att hon brukar ordna skattjakt till sin son. Dels som ett led i att träna läsning, kanske läsförståelse ännu mer, dels som ett led i att kunna hantera och utföra instruktioner. Det är ju en briljant idé och som alltid när Marie-Louise berättar något så klokt ter det sig så enkelt att jag blir irriterad på mig själv över att jag inte kommit på det tidigare. Det är tur att jag känner Marie-Louise som kan ge mig idéerna jag aldrig själv får.

 

Hur som helst ordnade jag en skattjakt till lilla H igår.

Redan under fredagen hade jag berättat för henne om den, allt för att trigga upp spänningen – hon hängde på och gladde sig hela fredagen och hela lördagen till den kommande skattjakten. Jag valde att skriva enstaka ord istället för hela meningar, lite rädd att lägga ribban för högt. Är det för svårt ger hon nämligen upp, lilla H. Istället för att skriva ”Gå till trappan” skrev jag bara ”trappan” osv.

 

När det efter middagen var dags för den efterlängtade skattjakten var hon så prillig att hon skuttade runt, fnissade och hämtade sin ficklampa som hon absolut tyckte var nödvändig då man ska på skattjakt. Med liv och lust läste hon på lapparna, skuttade dit lappen hänvisade, läste nästa lapp och skuttade vidare.Det var så härligt att se henne, att se glädjen, spänningen och all förväntan – för att inte tala om tjutet hon gav upp då hon till slut hittade skatten.