När jag öppnade Hedvigs dagbok…
 
 
 
… drog jag efter andan…
 
Jag tyckte det stod ”Käften” och med tanke på alla de grodor som hoppar ur den smultronröda söta lilla munnen trodde jag för ett ögonblick att ett nytt icke-trevligt ord hade planterat sig hos henne. Nu var det lyckligtvis inte så, istället var det något särdeles bra!
Något som gjorde mig glad!
 
Det visar sig att lilla H har skrivit själv och allting som hon gör själv blir jag så lycklig och stolt över.
Jag hade kanske blivit stolt om det stod ”Käften” också jag vet inte. Som jag blev när Ludvig läste sitt allra första ord som stod på väggen i ett omklädningsrum i en ishall. Han var bara fem år när han knäckte koden till läskonsten och han läste högt och tydligt:
 
– RÖV… RÖV står det mamma!!!
 
När jag glatt hejade på påkade han stilla för mig att så fick han ju egentligen inte säga…
 
Men nu stod det som sagt inte ”Käften”, det stod:
 
”Kättferslimba”
 
Det betyder Köttfärslimpa och var vad Hedvig serverades till lunch i skolan idag…