Det är nog så…
… att så kallad vanlig frukostmat inte är lilla H:s melodi…
Hon tycker inte om fil och inte yougurt.
Gröt har hon tröttnat på, förståeligt nog efter drygt sex år med mannagrynsgröt varje morgon.
Smörgås, nja… ibland går det ner, ibland inte.
Imorse gjorde jag en fin liten hjärtsmörgås till Hedvig.
Jag värmde också potatismos, tog fram en grillkorv (som dock var kall, det är så hon helst vill ha sin grillkorv) och ställde fram ketcupflaskan. Till detta delikata serverades ett glas mangojuice.
– Va?! Kolv o patismos?! Till mej??? Mums va´ gott!
Nästan allt gick åt – ja, inte smörgåsen då förstås…
♥
Jag är mest glad över att hon åkte till skolan mätt i magen, det tror jag är viktigt…
Det är klart det är viktigast att vara mätt oavsett på vad. Och har man blivit serverad det man önskar, med kärlek, så lämnar man nog hemmet med både mätt mage och hjärta.