… kanske har lilla H hittat en lösning…

 

En småländsk lösning i så fall.

Lilla H har lite svårt att säga ljudet ”r”. Många gånger blir det ”l” istället för ”r”.

Det senaste året har det också kommit ett ”r” ur hennes lilla mun som mycket liknar ett tyskt ”r”. Med andra ord har hon det senaste året gått omkring med r-ljud som sitter djupt nere i strupen, särskilt då hon läser. Jag tror det beror på att hon då har r:et visuellt. När hon bara pratar och babblar på som en liten pratkvarn då blir r-ljudet mest till ett  l-ljud. Då har hon det inte visuellt. Jag vet inte om det ligger någon sanning i det men jag får för mig det.  Skriver jag bokstaven ”r”, eller tar fram den taktila tygbokstaven ”r” då kommer det lustiga tyska r-ljudet.

 

Vi pratar mycket om vad orden börjar på för bokstav här hemma och jag vet att de gör det i skolan också.

Lägg där till att vi bor i Göteborgstrakten varför lilla H gärna betonar orden på Göteborgska. Jag hör det bara ibland, men så är jag ju själv härifrån också…

 

Jag är härifrån men Hedvigs fantastiska fröken U är inte härifrån – hon är från Småland.

Att Hedvig lyssnar till Småländska hela dagarna blev fantastiskt tydligt i morse då hon säger:

 

 

Ordet hon skulle berätta vad det börjar på har jag glömt, det är inte intressant. Det intressanta och fantastiskt roliga i det hela ligger i det utpräglade småländska uttalet lilla H hade, utan att ens fundera på hur hon sade det.

Jag gapskrattade och sade till Hedvig att hon lät precis som fröken U. Hedvig skrattade också, fast mest åt mig tror jag. Jag har provat flera gånger idag att fråga vad olika ord börjar på för bokstav och varje gång får jag svaret:

 

– Dää bööjaj påå….

 

Varje gång med samma klockrena småländska dialekt.

Jag tycker det är underbart! Att hitta sitt eget sätt att ”slippa” säga r-ljudet på ”fel” sätt.

Nu blir det ju rätt fast hon ”slipper” säga ”r”.

 

Guldmedalj till Hedvig!

 

♥