… kan sluta hur som helst när det gäller lilla H…

 

 

Idag blev det toppen!

 

På måndagar åker Hedvig taxi hem från skolan.

Det är stort och det är en mycket mallig, nästan nonchalant, liten tjej som hoppar ur taxin på vår uppfart.

Hon brukar fråga om jag tagit posten och varje gång svarar jag att det har jag inte gjort men att jag skulle bli glad om hon vill hämta den. Varje måndag likadant och Hedvig är lika glad varje gång då hon får i uppdrag att gå till brevlådan och hämta posten.

 

Måndagsritualen innebär även att mellanmålet står dukat och klart på köksbordet då lilla H kliver in i köket. Och ljusen på bordet måste vara tända. Hujedamej för att glömma dem! Kruxet med det efterfrågade dukade mellisbordet är att Hedvig faktiskt inte är så mycket för att äta mellanmål. Oftast vill hon bara ha en banan rakt upp och ner och då inte vid köksbordet. På måndagarna är det dock annorlunda. Undra sa flundra om det inte mer handlar om mysfaktorn i att komma hem och jag har fixat för henne…?

 

Hedvig är inte så förtjust i smörgås.

Hedvig tycker inte om fil.

Hedvig tycker inte om youghurt.

Hedvig är helt enkelt inte mycket för frukost eller mellis.

 

Lite kräm kan gå an, lite hemgjort äpplemos likaså.

Och banan, men inte vid köksbordet så den går ju bort just på måndagar.

 

Idag gjorde jag mig till lite.

Jag gjorde en smörgås i form av ett hjärta.

På smörgåsen lade jag en gurkskiva, också den i form av ett hjärta.

 

Stilla tänkte jag att det får bära eller brista – det blir ris eller ros liksom…

 

Idag blev det ros!

Lilla H stegade in i köket, babblandes om allt som hänt i skolan samtidigt som hon pejlade av köksbordet med de tända ljusen. Så fick hon syn på sin smörgås och utbrast:

 

 

 

♥