… att visa jordens vackraste Lucia…

 

En vecka och två dagar för tidigt, jag vet…

Vi var ikväll bjudna på klassens julfest med vikingautställning. Vi njöt av varje sekund!

Av någon anledning hade ”man” inte tänkt ha luciatåg i år. Det skulle vara mer fokus på vikingatemat som varit centralt under hela terminen. Men så ogillade lilla H detta. Himmel och plättar, hon har ju varit Lucia och gått främst i tåget de andra åren. Hon hade lite svårt att förstå och acceptera att det kanske inte skulle bli likadant i år.

 

Fina fröken P fattade galoppen och lovade att frågan skulle tas upp igen. På klassråd drev Hedvig igenom sin önskan om luciatåg och så fick det bli. Åh, vad hon har väntat och längtat! Det är kanske enda gången Spiderman kan slänga sig i väggen. När Hedvig får chans att vara Lucia menar jag. Som hon har övat. Den stora frågan har varit huruvida hon faktiskt skall ha ett tärnljus i handen eller inte. Tärnljus är vackert om du frågar Hedvig. Samtidigt är det något vackert och nästan andaktsfullt i att hålla handflatorna mot varandra och liksom bara skrida fram. Hedvig skrider ganska fort fram förvisso, men ändå. Hon beslutade sig för att skippa tärnljuset och vara vackert andaktsfull och med total koncentration försöka hålla handflatorna mot varandra.

 

Vi har således tillbringat kvällen i skolans matsal. Beskådat handsydda vikingamössor, egentillverkade vikingaböcker, ljuslyktor av snäckskal och små troll. Vi har gått poängpromenad och försökt svara på frågor om vikingarna. Jag har konstaterat att jag glömt det mesta. Ludde har konstaterat och upprörts över att hans mamma inte kan så mycket om vikingatiden. Han menar att det kan man bara. Kanske får jag läsa på i Hedvigs böcker tänker jag.

 

Så har vi då också beskådat jordens sötaste luciatåg.

Med två lucior och tre tomtar som sjöng i alla möjliga stämmor och hit och dit och huller om buller. Jag blev rörd, fick en klump i halsen och blinkade frenetiskt med blanka ögon. De är så fina de där små underbara barnen…

 

♥