… att mamman ville springa en sväng…

Hon gör gärna det då och då, mamman. Egentligen ganska ofta men så här i semestertider har det blivit lite si och så med springandet. Och som de flesta andra semesterfirare känner mamman en lätt ångest över sin brist-på-träning-och-mycket-osunda-leverne-i-semestertider. Därför har mamman denna veckan gjort ett ryck och tränat en del igen.

Med springandet igår blev det dock inte så mycket. Lilla H bröt ihop – hon ogillar, verkligen ogillar, när jag tränar. Eller, egentligen ogillar hon när jag inte är hemma, fysiskt, i huset, oavsett vad jag gör. Nu är det inte så att jag brukar strunta i träning för att hon inte vill. Jag tillhör nog inte kategorin människor som hittar ursäkter för att inte träna. Inte så ofta i alla fall.

Men igår lackade jag ur lite. Ledsnade lite på dessa eviga konflikter och föreslog helt sonika en cykeltur tillsammans på tandemcykeln istället för en löprunda. Hedvig nappade på min idé. Hon höll även fast vid den trots att jag sade att vi då cyklar hela vägen jag annars hade sprungit (barnsligt, jag vet…).

Väl ute på gatan frågade Hedvig våra finfina grannflickor Elin och Anna om de ville cykla med oss. De ville det!!!

Himmel vad roligt det var och himmel vad jobbigt det var!!!! Egen vikt plus Hedvigs vikt plus cykelns vikt i alla dessa uppförsbackar – det var träning som heter duga det!

Väl hemma igen ville lilla H inte ens ha kvällsmat, så trött var hon (trots att hon säkert även denna kväll var utsvulten). Som en liten gris somnade hon sedan, på två minuter – det händer liksom inte annars…