Igår fick jag en kommentar…
Jag började läsa litenh.blogg.se samtidigt som detta inlägg publicerades. Jag kommenterade ingenting då, men jag fortsatte att titta in här lite nu och då och läsa om hur det går för Lilla H. När jag läste om jordgubbarna här om dagen så skrattade jag – jag gjorde liknande saker när jag var liten. Kanske var jag några år yngre än Lilla H då, men vad spelar det för roll? Det jag vill ha sagt är att jag inte har vetat något om, och kanske inte alls tänkt på innan, hur det är att vara nära en person med downs syndrom varje dag. Men nu när jag läst den här bloggen ett tag så inser jag att det inte spelar någon som helst roll om man är lite efter, lite före, lite ANNORLUNDA.
Om föräldrarna till barnen på kalaset hade läst din blogg ett tag, kanske de hade talat om för sina barn att annorlunda INTE behöver vara dåligt. Annorlunda kan vara hur bra som helst, bara man lär sig förstå det. Ett barn kan inte själv veta hur man ska bete sig framför någon som är olik en själv, det måste föräldrarna lära barnet, precis som föräldrarna måste lära barnen en massor av andra saker.
Samma sak när jag läste artikeln om LSS-boendet här om dagen. Ska det verkligen krävas att ens egna barn får en funktionsnedsättning för att man ska agera? Sånt gör mig så ARG!
Vill i alla fall att du ska veta att du i alla fall lärt en 17åring lite mer om livet, en 17åring som aldrig mer kommer att låta sina vänner göra sig lustiga på bekostning av en människa med en funktionsnedsättning, och som kommer att stå upp för vad som är annorlunda, utan att själv behövt ha någon med en funktionsnedsättning nära – för det ska inte behövas för att förstå. Du har hjälpt mig, en helt vanlig 17årig tjej att förstå, och jag hoppas att alla andra ”helt vanliga” människor också kommer att förstå. Tack!
Precis! Vi är många gamla som unga som blir lite bättre medmänniskor efter att fått tänka till en extra gång kring oss själva efter dina klokskaper!
Fast nu var det inte någon Åsa som skrev kommentaren… 😉 Knasigt att ta åt sig av någon annan har gjort. Men men, det som spelar roll är att jag fått göra någon lite gladare!
Fast Åsa (som jag känner väl) menade att det var hon som skrev kommentaren som blev "Anonym" 🙂 Hon menade inte att det var hon som skrivit kommentaren jag skrev om i inlägget :))
Åsa väldigt fina ord av dig och jag hoppas att du med din positiva och nu nya syn på annorlunda människor kan hjälpa dina vänner att känna likadant.
Jessica dina ord och känslor och sättet du beskriver er vardag är helt underbart jag hoppas att många som inte visste hur underbara människor med Downs kan vara kan lära sig något genom att läsa din blogg.
Kram!
Tack för fina ord ❤Kram
Så himla glad att jag kunde göra dig glad! Fördomarna är så många, för mig krävdes det bara lite läsning på din blogg och jag lärde mig att kasta alla fördomar åt sidan. Jag hoppas (och tror!) att det är flera som har lärt sig mycket bara av att läsa här. Sen gäller det bara att sprida sin kunskap vidare!
Åter igen tack till dig, och kram till er båda! ❤
Det var jag som skrev det lilla inlägget ovan 🙂 kram Åsa
Förstod det Åsa 😉 Du har en förmåga att bli "Anonym" då du kommenterar ;)Kram
Så fint Jessica! Dina ord påverkar, inspirerar och får oss att känna! Fantastiskt att få ett sådant inlägg från en ung tjej!
❤❤❤Tack Åsa! Det är de unga kloka som inget hopp’