…  och känner sig liksom lite som när man går på date…

 

Är det då ett tecken på att man ses för lite på tu man hand?

En liten hint om att vi borde anlita barnvakt lite oftare?

 

Ja, jag tror det…

 

Men idag har jag klämt in två dater, med samma mycket trevliga och fantastiska man, den man jag råkar vara gift med. Först en lunchdate, vilket av geografiska skäl inte händer särskilt ofta. Det är inte så att min man arbetar på andra sidan Sverige eller så. Bara fyra mil hemifrån, men de fyra milen gör att en lunchdate sällan blir av. Annars är det ett ypperligt tillfälle att ses och prata lite utan att krångla med barnvakt. Jag känner mig lite smålycklig av dagens lunchdate, om än att vi hamnade på ett ”lunch-hak” där maten faktiskt var… ja, den var inte särskilt god helt enkelt. Lite trist men det tog ändå inte bort mysfaktorn att ses så där på tu man hand utan tjattrande liten H bredvid, eller emellan för den delen..

 

Date nummer två var alltså ett föräldramöte.

Nu menar jag inte att själva mötet var som en date. Det var istället ganska mycket så långt ifrån en date man bara kan komma. Men ändå. Känslan att kliva ut genom dörren, sätta sig i bilen tillsammans och kunna åka hela tio minuter utan att lyssna på Mora Träsk och utan att någon skriker från baksätet:

 

– HÖJA TACK!!!

 

fast volymen redan är så hög att man inte ens hör vad man tänker.

Den känslan liknar den härliga känslan som vid en date.

 

Vilken tur jag haft så här en vanlig onsdag tänker jag, som lyckades klämma in två barnfria dater på samma dag…

 

 

♥