… så att det blir bra för både liten och stor…

 

När jag känner att jag fatiskt inte vill leka drabbas jag av extremt dåligt samvete.

Någon sade till mig en gång att jag ju inte kan leka med Hedvig hela tiden. Inget barn har det så.

Det är sant. Men jag leker inte hela tiden, inte alls. Ganska ofta leker Hedvig själv. Mestadels inomhus.

Men ute leker jag mycket. Mycket mer än vad jag faktiskt vill. Jag önskar att jag ville leka mer, men jag vill inte. (Det ger mig också dåligt samvete) Men jag gör det. Jag gör det för att kompensera lilla H:s brist på kompistid. Jag gör det för att distrahera henne så att hon inte ska bli ståendes och tittar på alla skrattande lekande barn där hon inte är inbjuden.

 

 

Ibland, vissa dagar, känns det som om jag aldrig mer vill leka i hela mitt liv.

Löjligt, jag vet, men ibland känns det så.

Men precis som det finns bättre och sämre dagar, finns det också bättre och sämre lekar.

Jag gillar ine längre att leka med dockor och Barbie, inte heller är jag så förtjust i att leka Pang. Pang är en av Hedvig påhittad lek som går ut på att man har varsitt vapen av typen, pistol, gevär, svärd eller för all del trollspö. Sedan jagar man varandra ut och in i vartenda rum här i huset och när man kommer tillräckligt nära den andra skriker man Pang, därefter vänder man och springer åt andra hållet – och så håller det på! Sådär kul…

 

Men så finns det lekar som är lite bättre.

Jag gillar att spela fotboll till exempel. Bandy på gatan är också kul.

Att spela spel och att pyssla tycker jag också om.

 

Idag hamnade jag – igen – i ett läge där jag helst ville ställa mig och vråla rakt ut att jag inte vill leka.

Istället ville jag så förtvivlat gärna bara sitta ner intill husväggen, i den varma vårsolen.

Trött av alltför lite sömn, lite ledsenhet kvar i kroppen efter veckan som gått och väldigt mycket törstande efter vårsolens värmande strålar.

 

 

Så visst spelade vi fotboll i en timme, och visst spelade vi basket en stund.

När jag sedan ville sätta mig tyckte Hedvig att jag var ”tlåkig”…

 

Jag bad Hedvig hämta sin sminkdocka och sina frisörsaker och föreslog att vi kunde sitta i solen och leka.

 

 

♥