… över att se en regnbåge är väl avundsvärt… ?!

 

 

Igår eftermiddag då lilla H och jag var på väg till simskolan så ser vi den plötsligt, den extremt tydliga regnbågen på bilden ovan. I Hedvigs värld stannar allt upp, hon ber mig stänga av Emil i Lönneberga som vi lyssnar på, hennes ögon lyser och hon skrattar högt av förtjusning!

 

 

 

 

Hennes lycka känner inga gränser och jag rycks med!

Hedvig rabblar alla färger hon ser, hon tycker att regnbågen ser ut som en rutschkana och hon vill åka på den. Hon undrar vart regnbågen tar vägen bland molnen och jag som inte besitter alla klok-ord som Hedvig själv är begåvad med vet inte riktigt vad jag ska svara, jag vet bara att jag plötsligt också känner mig tokglad.

 

Hedvig säger igen att hon gärna vill åka på regnbågen.

Det kan jag förstå, jag skulle nog också vilja det om jag tänker efter.

 

Jag svarar något om att vi inte kan åka rutschkana på regnbågen, det finns ju ingen stege upp till molnen.

Jag tyckte själv att det var en förklaring på ”lagom nivå” men lilla H tar det hela ett steg till genom att fundera en kort stund och sedan säga:

 

 

 

 

Lilla småreligösa Hedvig!

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på det heller, men jag vet att jag då och för all tid framöver kommer att känna mig lite tokglad varje gång ser en regnbåge!

 

Jag tackar lilla H för det… också…

 

 

♥