… är inte helt lätt att förklara…

 

 

 

Än mindre mardrömmar…

 

Sedan några dagar tillbaka har Hedvig berättat om en dröm om hon haft, en hemsk dröm. Jag tror inte att hon har drömt den flera nätter i rad, jag tror mer att mardrömmen hon har haft har gjort sådant intryck på henne att hon återkommer till den ideligen. Hedvig har heller inte vaknat av den utan berättelserna om den har kommit på morgonen.

 

I dörröppningen mellan vårt kök och grovköket finns en kraftig ”krok”. Den kroken sattes upp då lilla H var en liten groda och hade en hoppgunga fäst i kroken. Så där på lagom ”pratavstånd” från spisen; Hedvig hade roligt samtidigt som jag kunde laga mat utan problem. Det är naturligtvis många, många år sedan vi hade en hoppgunga där men kroken har liksom blivit kvar.

 

 

Lila H beskriver utförligt hur Hugo – som är en kompis till Ludde och en mycket fin kille som Hedvig absolut gillar – har hängt upp mig i den här kroken. Vidare berättar Hedvig att hon själv kommer ut i köket och ser mina fötter gunga i luften, hon blir naturligtvis ”tättelädd att mamma ska lamla nel…” och hon visar hur hon ställer sig vänd mot väggen med händerna för ansiktet…

 

Jag frågar vart Hugo tagit vägen och hon säger att han gått hem, att Ludde är i skolan och att pappa inte är hemma. Hon är ensam med en upphängd mamma och ”tättetättelädd”…

 

Både Hedvigs pappa och jag har förklarat att det bara är en dröm, en mardröm men det är himla knepigt att försöka förklara vad en dröm egentligen är! Vi har sagt att det är något man liksom tänker fast man sover, att det bara är på låtsas och att man inte behöver vara rädd, men jag vet inte riktigt om hon förstår…?

 

 

säger lilla H och ser vettskrämd ut då hon tittar på kroken.

 

 

Vidare har vi pratat om att Hugo ju är en jättesnäll kille och aldrig skulle göra på det viset och jo, det förstås, Hedvig håller med, men ändå…