… en ny vändning här hemma igår…

 

Inte till det positiva skall sägas och jag hoppas innerligt att det är tillfälligt.

 

 

Vis av erfarenhet vet jag hur extremt svårt det är att få lilla H att göra något hon inte vill. Ve och fasa om detta plötsligt skall inbegripa läxläsning, hon går ju bara i tvåan! Till saken hör att jag aldrig behövt tjata på Ebba och Ludde om läxläsning. De har naturligtvis inte varit överförtjusta över läxor men Ebba har gjort dem snabbt och organiserat för att bli av med dem, Ludde har jag tidigare fått hjälpa med att planera sina läxor så att inte allt blir kvar till sista dagen men numer är även han självgående.

 

Så vad hände igår?

Lilla H sitter i soffan och tittar på Bollibompa på sin iPad, hon kopplar gärna av så en stund efter att hon kommit hem från skolan. Jag säger till henne att då avsnittet är slut kan hon komma till mig i köket så skall vi göra lite läxa. Utan att ens ägna mig en blick säger hon:

 

 

 

 

Jag bara gapade!

Så har hon aldrig svarat mig förut, jag visste inte ens att hon kände till ”uttrycket”. Åh, jag kände hur jag ilsknade till över den mycket spydiga kommentaren men höll mig lugn eftersom hon aldrig hade blivit medgörlig om jag blivit irriterad på henne. Så jag svarade bara att så gör vi visst det och så blev det. Hon är lika snabb i humörsvändningar till det positiva så när avsnittet var slut kom hon i alla fall ut till mig i köket. Dock helt utan den positivism som brukar prägla läxläsningen. Jag brukar få hejda henne för att inte göra hela veckans läxa redan första dagen.

 

Men inte igår…

 

Lilla H var sur och irriterad och bara tramsade läxan igenom. I början förskte jag skoja bort det fast jag var bra irriterad inombords, men inte heller skoj gick hem. Då lockade jag med att fröken U sagt att Hedvig måste göra sin läxa. Hedvig älskar nämligen fröken U och refererar ofta till henne då det handlar om hur man skall göra, vad man ska säga etc men inte ens fröken U gick hem igår.

 

 

 

 

Det var svaret jag fick nästan oavsett vad jag sade om läxan.

Hon svär som en liten borstbindare lilla söta H och vi vet inte hur vi ska få henne att sluta.

Till slut kunde jag inte dölja min irritation längre och sade till henne på skarpen att sluta tramsa då hon gör sin läxa.

 

Behöver jag säga att läxstunden blev sådär lyckad…?

 

Hur som helst så vann jag!

Det händer inte ofta men igår gjorde jag det.

Eller… kanske ändå inte om jag tänker efter. Att göra det vi kommit överens om är kanske inte en seger om det görs under stor protest, sura miner och många svordomar? Kanske hon vann ändå? Igen…

 

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att återta glädjen med läxläsningen!

 

Vad gäller skrivning och räkning tänker jag gå med på att förpricka de bokstäver och siffror hon tycker är svåra att skriva – men bara en av de svåra. Finns där två eller flera ”S” förprickar jag bara en så kanske det kan bli lite ”ge och ta” tänker jag. Vad gäller läsläxan får Hedvig varje vecka en bok som hon skall läsa högt två gånger per dag. En gång brukar funka, gång nummer två är hon sur. För att göra det lite roligare har jag nu plockat fram vårt språkpussel, som Hedvig i och för sig aldrig gillat (hon gillar sällan material jag gör så jag tar ibland till en vit lögn och säger att fantastiska Rigmor har gjort det till Hedvig – då funkar det!) och nu tänker jag att om hon läser sin bok en gång och därtill pusslar boken en gång så blir det som att hon läser den två gånger och möjligt är att hon tycker det är lite roligare igen?!

 

 

Fast det vet man aldrig med lilla H så håll tummarna…

 

 

♥