… att se det positiva i saker och ting…

 

Jag hyser stor respekt för den förmågan och jag prövar just idag då jag tror att jag efter en halv dag på spa har stor chans att lyckas med att behålla mitt lugn och se det positiva i det som lätt kan uppfattas som aningen negativt.

 

 

Läsläxan som Hedvig fullständigt tramsade bort förra veckan då hon klart och tydligt markerade att läxor inte längre är roligt. Då, i min frustration och i min vilja att göra något nytt, något roligt av just läsläxan plockade jag fram vårt språkpussel. Jag skrev nya ord som jag laminerade och klippte, jag slet mitt hår för att hitta rätt ordklass och därmed rätt färg till miljoner småord som jag blev påmind om att jag faktiskt glömt vilka ordklasser de tillhör. Jag fick dock lön för mödan, Hedvig tyckte det var roligt att läsa en mening och sedan pussla den för att till sist läsa den igen. En hel liten läxbok gjorde vi på det viset, en gång varje dag.

 

Igår kom Hedvig hem med denna veckans läxa. En räkneläxa, en skrivläxa och en läsläxa. Lite knorrade hon allt igår då vi satte oss men gjorde ändå räkneläxan med stor optimism, ville spara skrivläxan tills idag och hon läste sin läsläxa utan pusselbitar. Det tar nämligen lite tid att förbereda dessa pusselbitar och den tiden tog jag mig igår kväll. Jag slet mitt hår ytterligare en gång, konsulterade en god vän som studerar till handledare i Karlstadmodellen, skrev ut, laminerade, klippte och till slut var det klart.

 

På något dumt sätt förväntade jag mig att lilla H skulle vara lika positiv till att läsa och pussla sin läxa idag som hon var förra veckan.

Jag vet inte hur jag kunde tänka så dumt?!

Jag vet ju hur hon funkar den lilla damen, jag vet ju att hon ratar det mesta jag försöker locka in henne på, men ändå…

 

Hedvig valde i eftermiddag att först göra sin skrivläxa och därefter tog hon sig an sin läsläxa, lite motvilligt men hon gjorde det utan några stora protester. Efter tre sidor i boken började hon tramsa och sura. Vanligtvis hade jag försökt lirka lite lugnt och sansat, allt medan jag hade känt hur irritationen tog fäste i mig.

Men inte idag!

Nej då, jag behöll mitt lugn, jag resonerade klokt och begåvat och då Hedvig sade:

 

 

 

 

då strök jag mitt lilla hjärta över huvudet, log och sade ömt:

 

 

 

 

Som en sol sken hon, lilla H, och läste högt och tydligt de resterande sidorna av boken!

 

Den lilla irritation som försökte ta fäste i mig motade jag bort. Den handlade mest om att jag nog tyckte att det kändes lite otacksamt då jag lagt ett par timmar på pusslet igår och det kan jag ställa mig över. Jag väljer att se det positiva i det hela istället, jag väljer att se det som en win-win-situation; Hedvig fick både pussla och inte pussla sin läsläxa – hon fick som hon ville. Jag å min sida nådde mitt mål som var att få Hedvig att läsa hela boken på ett bra sätt!

 

Jag kan inte låta bli att tänka att mer spa åt mammor kanske per automatik ger mer lugn och harmoni åt barnen…

 

 

♥