Jag önskar så att jag fann mig…
… i de situationer då jag känner mig trampad på å´ lilla H:s vägnar…
Och även i situationer då jag kan känna mig trampad på å´ andra utsatta människors vägnar.
Jag önskar att jag just där och då kunde ställa till en stor scen genom att antingen dra igång en ordentlig skoningslös förmaning eller kanske genom att skrika, gapa och gorma på ett sätt jag är uppfostrad till att man inte får göra. För det får man ju inte, skrika elakheter till en annan människa. Inte heller får man trampa på andra människor om man gör det aldrig så lugnt och stilla, eller hur?
Hur kommer det sig då människor gör just det i tid och otid?
Trampar på människor i sin närhet.
Sårar människor i sin närhet.
Sannolikt beror det på okunskap, på att de inte ens är medvetna om att de sårar.
Jag vill helst inte tro att det beror på elakhet.
Jag vill helst inte tro att det beror på elakhet.
Visst finns det elaka tungor här och var runt omkring oss men jag väljer att tro att människor generellt är goda.
Med det med mig i ryggen kan jag nog konstatera att sårande, klumpiga kommentarer oftast kan härledas till just okunskap.
Okunskap sårar.
För mig är det en gåta att vuxna människor går omkring med så mycket okunskap, att de inte istället väljer att söka kunskap. Av okunskap kommer fördomar, fördomar sårar också…
Igår var jag i en butik och handlade. En butik jag ofta går till och där jag känner säljaren så pass att vi småpratar lite. Han kollar alltid med mig hur det är med Ludde och så vidare. En himla trevlig kille i tja, kanske 30-årsåldern, och som jag gärna handlar av. Då jag står vid kassan och ska betala mina varor får han problem med kassaapparaten. Eller, egentligen är det inte ens den som krånglar utan det är han själv som slår in fel och det blir ännu mer fel då han försöker rätta till. Jag frågar lite skämtsamt om det går bra för honom just nu och han svarar med ett skratt:
– Nej, det gör inte det, den här kassaapparaten är ju helt mongoloid…
Orden träffade mig som knivar och jag kände hur jag drog efter andan…
Fan, fan, fan, hann jag tänka medan jag intensivt försökte få mina blanka ögon att inte rinna över.
De rann inte över, kanske skulle jag låtit dem göra det samtidigt som jag hulkandes och snorandes då kunde förklarat vad han precis åstadkom hos mig med sina klumpiga ord – ord han själv inte ens reflekterade över.
Jag tillät inte tårarna att rinna och jag ställde inte till någon stor scen – tyvärr…
Efteråt önskade jag att jag hade betett mig illa, att jag hade ställt till en stor scen och gapat och skrikit.
Jag är säker på att min mamma hade förstått om jag hade betett mig stick i stäv med hur jag är uppfostrad…
♥
Men tänk att det finns fler synsätt.
Jag vet att ordet mongolid finns, men för mig har det inte något alls med Down Syndrom att göra, jag skulle inte ens koppla ihop de två orden.
I bland sitter det i huvudet på den som hör.
Om du blivit arg kanske han hade fattat noll, eftersom han kanske intr heller gör ngn koppling mellan down s och det ordet.
Har varit med om något liknande och jag fick inte fram något heller men efteråt så hade jag massor av bra svar samtidigt som jag grät.
Jaså du kanske skulle ha sagt:"är den full med kärlek? Vet du vad, jag tror inte att du har en aning om hur långt ifrån Mongoloid eller Down syndrom, som är det ord som jag tror du menar, din kassaapparat befinner sig. För en person med Down syndrom har mer kompetens än tydligen både kassaapparaten och personen som står bakom den. Tack och hej!" Man lär sig för varje gång man får höra en elakhet att inte hålla igen. Fräser man ifrån så lovar jag att du lär personen att tänka efter nästa gång. Kram -Lotta